Personal larmar om BUP: ”Sök vård i en annan region”
Lokaltidningen Smålandsposten skriver om den uppkomna situationen på Barn och Ungdoms- Psykiatrin (BUP) i Växjö.
Jag arbetar inte själv på BUP, men Vuxenpsykiatrin och BUP är samma klinik i Växjö.
Det finns 2-3 slutenvårdsplatser för patienter under 18 år. Under några veckor har situationen blivit pressad och 5-6 patienter under 18 år har behövt slutenvård. En sådan extraordinär situation kräver snabba och effektiva lösningar.
Ett bekymmer är naturligtvis att det inte finns tillräckligt mycket slutenvårdspersonal på BUP, vilket inneburit att personal från andra avdelningar har behövt ta arbetspass på BUP. Detta har utlöst frustration och några ur personalen har hört av sig till lokalpressen med sina funderingar. (Låst artikel)
Ibland drabbas vården av liknande situationer. Något oförutsett inträffar och vi kan inte arbeta som vanligt. Vi är ganska duktiga på en akut omställning.
I detta fall behövde det aldrig uppstå panik. Patienter över 18 år, som vanligen vårdas på olika avdelningar, kunde vårdas på samma avdelning, vilket gjorde att tillräckligt med platser kunde frigöras till patienter under 18 år. En imponerande bedrift.
Som jag ser det kunde psykiatrin vara bättre på uthålligheten. När den uppkomna situationen inte har löst sig på några dagar, så borde vi organisera oss snabbare. Ett team av intresserade och kompetenta medarbetare borde snabbt kunna aktiveras och en sammanhållande chef/samordare/handledare utses. En sådan aktivering bör ske inom dagar, inte veckor. Där kan vi bli bättre – en viss kritik förtjänar kliniken.
Det är inte personalens kompetens som brister, den är fullt tillräcklig.
Ett problem som kliniken får leva med under ännu en tid är den gamla strategin från IVO att alltid peka ut en enskild medarbetare när vården slutar olyckligt. Trots att kliniken haft en kompetent chefsläkare de senaste fem åren och man har slutat peka ut enskilda, så lever oron kvar. ”Den som tar på sig ett uppdrag kan bli utpekad om vården slutar illa”.
Det känns inte tryggt för medarbetare att ta på sig ovana arbetsuppgifter med ett sådant hot hängande över sig. Det är dock inte den nuvarande klinikledningens fel, utan ett arv från inkompetenta kontrollmyndigheter.
Att vården av patienter under 18 år (eller vården av äldrepsykiatriska patienter som fick byta avdelning) hade kunnat vara ännu bättre är dock inte detsamma som att vården är dålig, eller till och med patientfarlig. Vid unika situationer tvingas vården till unika lösningar, och det är ett tecken på kvalitet att vården klarar att ställa om.
SMP rapporterar också om en ”tystnadskultur” och hot om ”repressalier”, men nä. Jag tror vi ska spara de orden tills när de behövs. Om man uttrycker en åsikt kan man få mothugg; det innebär inte att en tystnadskultur råder.
Oavsett vilket så är det en ansträngd situation, med en hel del osäkerhet och frustration som följd. Jag hoppas att den personal som ställer upp får den uppskattning de förtjänar.
Och bör man söka ett annan region för vård av sin närstående? Det kan man, fritt vårdsökande gäller. Jag hade dock inte gjort det för mina närstående. Även i ett ansträngt läge har jag högre förtroende för vården i Kronoberg, jämfört med övriga landet.
dralbinsson 