Ex Juvantibus

Ex Juvantibus-behandling innebär att läkaren ger en behandling, och om behandlingen fungerar så ställs den diagnosen som behandlingen var tänkt att hjälpa mot. Om behandlingen inte gör nytta så avskrivs i stället diagnosen. Ex Juvantibus kan vara ett bra sätt att snabbt ge en behandling och snabbt kunna utvärdera. Det kan med fördel användas om diagnosen är svår att bedöma på förhand.

Ex Juventus-behandling används av enskilda läkare över landet vid behandling av  ADHD. Om läkaren har en stark misstanke om att patienten har ADHD eller att patienten kommer att ha god nytta av centralstimulerande läkemedel så kan dessa läkemedel prövas. Ofta kallas det för att läkaren ställer en klinisk diagnos. En klinisk diagnos, i detta fall, innebär att läkaren ställer diagnosen på det den ser och hör (klinik och anamnes).

Socialstyrelsen rekommenderar inte detta men det är fullt möjligt, och lagligt, att göra.

Det viktiga med behandlingen när det gäller ADHD är uppföljningen. Utredningen kan visserligen ge en ledtråd om diagnosen verkar föreligga men utredningen ger ingen ledtråd om centralstimulantia kommer att fungera som behandling. Nyttan av medicinering är är en helt annan fråga. Mellan 80 till 90 % av dem som har erhållit en ADHD diagnos hade ingen större nytta av centralstimulerande läkemedel och en ansenlig grupp får dessutom allvarliga biverkningar. Både biverkningar och nytta kan snabbt ses vid korrekt uppföljning.

Senaste året har det blivit alltmer uppenbart hur onödig den neuropsykiatriska utredningen är. Privata aktörer säljer utredningar och ställer de diagnoser som patienten betalar för. Det har alltså blivit en kostnadsfråga om patienten ska få centralstimulerande läkemedel eller inte. Utredningarna av vissa privata aktörer är så usla att de inte kan godtas av den offentliga vården. Det uppstår alltså fall där patienten betalar dyra pengar för att få en diagnos som den offentliga vården sedan ignorerar. Den offentliga vården agerar här helt korrekt. Det är den privata utredaren som gör fel.

Samtidigt som utredningen helt har spelat ut sin roll så finns det starka rekommendationer från Socialstyrelsen att inte behandla med centralstimulerande läkemedel utan att en utredning först har utförts.

Det går naturligtvis att både följa Socialstyrelsens rekommendationer och ge patienter med behov en tidig behandling med centralstimulantia. Psykiatrin kan helt enkelt göra så att de skickar patienten till en privat aktör och beställer den diagnosen de vill att patienten ska ha. Då blir både Socialstyrelsen, de privata aktörerna och patienterna nöjda. Skattebetalarna blir inte nöjda för det är en helt onödig utgift, och de privata aktörernas utredningar är så dåliga så vi kan räkna med att majoriteten av patienterna ändå inte har nytta av centralstimulerande läkemedel.

Det går enkelt att förbipassera detta. I stället för att regionen skickar patienten till en privat aktör och får den beställda diagnosen så kan regionens läkare ge en Ex Juvantibus-behandling till patienten. Detta betyder inte att patienter får en oseriös behandling. Det betyder tvärtom att patienten får en seriös behandling utifrån en noga ställd hypotes och där patienten också får en seriös uppföljning som avgör om hypotesen var korrekt eller inte.

Det är uppföljningen som är det viktiga, och för att kunna följa upp korrekt behövs det en nulägesbeskrivning och en målbeskrivning. Om nulägesbeskrivningen beskriver att patienten har ett liv där den har svårt att: klara arbete, ha en egen inkomst, sköta en egen bostad, eller har olika former av destruktiva beteenden – och målbeskrivningen ger en klar förbättring inom dessa områden då vet vi att behandlingen var korrekt. Ex Juvantibus-behandlingen har således givit oss en korrekt diagnos.

…och om behandlingen inte fungerar så är ju diagnosen helt onödig, och kan enkelt avskrivas.

Som vården fungerar 2025 så ser jag det som direkt oetiskt att avvakta med behandling när vi inom vården är övertygade om att behandlingen kommer att hjälpa. Jag ser det också som oetiskt att göda privata aktörer som i grunden är oseriösa i sina utredningar.

Ex Juvantibus ska inte inledas av tillfälliga läkare (hyrläkare) och det ska inte erbjudas på kliniker som inte har en gedigen plan för uppföljning med stabila och erfarna sjuksköterskor. Uppföljningen ska inte bygga på patientens upplevelse av välmående eller tillfredsställelse. Utvärderingen ska enbart titta på mätbara faktorer gällande funktion och beteende.

Jag kan inte hitta ett enda argument mot Ex Juvantibus-behandling vid ADHD.