P4 Sjuhärad | Sveriges Radio – trakasserar psykiatrin på SÄS
Råkade snubbla in på en följetong radioreportage där reportrarna Frida Nygård och Magdalena Brander kör en lång serie av inslag riktat mot en enskild läkare:
Läkarchef stoppade utredning av maken och nära vän – efter suicidförsök – P4 Sjuhärad | Sveriges Radio https://share.google/lR2POP2DQpJguHoOP
Det presenteras som allvarliga anklagelser, men är inte särskilt allvarliga anklagelser. Det är plågsamt att lyssna på.
Jag har ingen som helst insikt i ärendet, jag har ingen kännedom om de inblandade läkarna, utan utgår enbart från vad som rapporteras i inslagen.
Det rör sig om en läkare i en framträdande roll på kliniken. Han tycks ha uppdrag på akuten och är därmed tongivande när det gäller vilka patienter som erbjuds slutenvård och vilka som erbjuds annan uppföljning inom psykiatrin.
Ett antal medarbetare på kliniken (minst två – det nämns en läkarkollega och en sjuksköterska) har uttryckt kritik mot hans bedömningar. Det anmärks på att han inte har gjort en strukturerad suicidriskbedömning, att han inte lagt in en patient med suicidal kommunikation, att han inte lagt in annan en patient med maniska/psykotiska symtom och att kliniken använder för lite tvångsvård.
Det kanske är så att läkaren är oprofessionell men den slutsatsen kan inte dras på det som rapporteras.
Det går nämligen inte att göra kliniskt relevanta suicidriskbedömningar – det är bara en myt, slutenvård innebär att suicidrisken ökar, patienter med maniska eller psykotiska symtom kan behöva slutenvård eller tvångsvård – men det avgörs inte enbart av symtomen utan mer av andra faktorer (som tillräknelighet, sjukdomsinsikt, stöd utanför sjukhuset och förväntad följsamhet till behandling…).
Att kliniken använder för lite tvångsvård är en märklig kritik. Hur många patienter ska låsas in för att kliniken ska använda lagom mycket tvångsvård?
Det presenteras inga brister i läkarens yrkesutövning utan enbart kritik från ett par medarbetare – och det är någonting som läkare får emellanåt.
Reportrarna blandar då in andra omständigheter för att hålla liv i sitt drev. Läkarens fru är tydligen chefsläkare på kliniken, och har då som uppgift att utreda vårdskador och rapportera till IVO enligt Lex Maria om vårdskador inträffar.
Det blir alltså en märklig situation om den anklagade läkaren ska bedömas av sin fru. Det kan se illa ut.
I praktiken spelar det dock mindre roll i detta fall, när läkaren inte har agerat på ett sätt att vårdskador inträffat. (Jag drar den slutsatsen eftersom inslagen inte presenterar ett enda fall av vårdskador utan enbart antydningar om tänkbara scenarier)
Att ha en chefsläkare som är anställd på kliniken, oavsett om den är gift med en kollega eller inte, kan alltid ses som jäv. Det går alltid att misstänka att chefsläkaren gör en vinklad bedömning för att den har kännedom om den anklagade kollegan.
Alternativet är att kliniken betalar höga arvoden till utomstående läkare, som får ta rollen av chefsläkare och som fullständigt saknar förståelse för lokala rutiner och arbetssätt. Likt elefanter i porslinsbutiker klampar dessa inhyrda, överbetalda chefsläkare omkring och hittar på risker och samband för att blidka kontrollmyndigheter. Inte för att skapa en säkrare vård utan enbart för att skapa illusionen av säkrare vård.
Men inte heller den inhyrde chefsläkaren är fri från anklagelser om jäv. Det är ju fortfarande en kollega som ska bedöma en kollega.
Diskussionen om jäv i vården kostar pengar och handlar om människosyn. Vi kan utgå från iden att vårdpersonal i grunden är korrupta och sökt sig till vården med det enda syftet att bedriva kvacksalveri. Det enda sättet att hålla koll på vårdarbetarna är genom ett intrikat angiverisystem och kontrollanter som letar upp fel och bestraffar de skyldiga. Vårdarbetarna skyddar sin ljusskygga verksamhet genom att ingå giftermål med chefer som sedan får täcka upp för de vårdskador som orsakas. Kontrollanterna i sig är ju också kollegor som säkerligen också är i jävsposition så även kontrollanterna måste kontrolleras med ännu mer kontrollerande myndigheter, och till sin hjälp har myndigheterna genomgoda journalister som vill mänskligheten väl.
Det är teoretiskt möjligt att tvärtom ha en människosyn att vårdarbetare vill göra ett professionellt och etiskt arbete utifrån bästa förmåga. Det finns vårdarbetare som inte lever upp till detta, men de går inte att komma åt via ett övervakningssystem – det kostar bara onödiga resurser.
Slutligen hittar de grävande reportrarna någonting som går att anmärka på.
Läkaren har fuskat med jourkomplistor vid fyra tillfällen och således myglat sig till för hög ersättning.
Det är fult gjort. Så får man inte göra, och jag tycker att klinikens svar är väldigt svävande. Han borde naturligtvis bli återbetalningsskyldig – och kanske även åtalas.
Det drevet hittade till slut var alltså ekonomisk brottslighet. Vi får se om det räcker för ett journalistpris?