Vad kommer först?

Vi har känt till ångest länge. I romarriket kände människorna till ångest. Ordet ångest kommer från latin och beskriver trängseln som vi upplever i bröstet när ångesten plågar oss.

När vi har ångest så har vi svårt att frigöra tankarna och koncentrera oss på annat. Särskilt om vi har ångest i längre perioder. Vi kan inte tänka på något annat än vårt illabefinnande, och vi sover sämre för att vi ligger och grubblar. Och sömnbristen leder till ännu större svårigheter att koncentrera oss.

Ångest leder till koncentrationssvårigheter.

Men sen kom en ny teori. Kanske var det koncentrationssvårigheterna som kom först? Och när vi hade svårt att koncentrera oss så började vi misslyckas med sådant som omvärlden förväntade sig. Och när vi misslyckades så fick vi ångest för vi oroade oss för att misslyckas igen.

Teorin blev istället att det var koncentrationssvårigheterna som ledde till ångest.

Båda teorierna stämmer. Ångest leder till koncentrationssvårigheter som i sin tur leder till ångest.

Så har då patienten en ångestproblematik som ger symtom av ADD/ADHD, eller har patienten en ADD/ADHD-problematik som ger symtom i form av ångest?

Det är det människor tror att den neuropsykiatriska utredningen ska svara på – men det är inte det som händer. Utredningspsykologerna ser inte ångest som en orsak utan enbart ett symtom. Förklaringen vid utredningar blir nästan alltid en neuropsykiatrisk orsak till ångest.

Det finns ingen vetenskap vi kan luta oss mot. Det är bara en fråga om narrativ, perspektiv, ideologi och tyvärr även ekonomi. Och för tillfället är narrativet att neuropsykiatri orsakar ångest.

Och allting krånglas till av att amfetaminliknande läkemedel har en ångestlindrande effekt i många fall, så även när vi medicinerar med centralstimulantia så får vi inget svar på orsaken till patientens symtom.

Mitt arbete går ut på att ta reda på om hönan eller ägget kom först – och det går inte! Det finns inget svar på den frågan.