Så dystert!
Nä. Det finns ingenting som talar för att ADHD-läkemedel minskar risk för självmord, missbruk och brott.
Det är inte det man har visat i studien
Det finns inget orsakssamband.
Adhd-läkemedel minskar risk för självmord, missbruk och brott – DN.se https://share.google/bYl0BjIs7JT68anAP
…och i slutändan måste jag sitta och förklara för alla att Läkartidningen har fel, DN har fel….
Samband och orsakssamband är inte samma sak!
En märklig rubrik i Läkartidningen:
ADHD-läkemedel kopplas till lägre risk för självmordsförsök och brott https://share.google/7be3jXkIKadLP0S5H
Det här är problemet med svag förståelse för skillnaden mellan samband och orsakssamband.
Det finns ett samband, menar studien, men det finns inget orsakssamband, som rubriken antyder.
Det är lätt att läsa rubriken, eller hela artikeln, och missa detta.
Det man förmodligen har sett i studien är att människor som blir väl omhändertagna vid uppstarten av ett omtalat läkemedel, och som är så organiserade att de följer ordinationer, sköter sin uppföljning, håller sig nyktra och drogfria, har färre destruktiva beteenden än de som inte är lika organiserade, eller som besvikna hamnar i en lång kö i väntan på behandling.
De som har gjort studien konstaterar själva att denna typ av studie inte kan konstatera orsakssamband.
Kloka ord om ADHD.
Debatt-replik i SvD:
”Kunskapen om adhd är skev” https://www.svd.se/a/XjyQjg/kunskapen-om-adhd-ar-skev-skriver-debattorer?utm_source=androidapp&utm_medium=share
Socialstyrelsen har publicerat ett kunskapsstöd för intygsskrivande för personer som önskar byta juridiskt kön enligt den nya könstillhörighetslagen.
Jag har läst skriften men inte fått något stöd i kunskapen. Vad är det jag ska intyga?
”Intyga utifrån din bedömning av
vad personen uppger”, står det i skriften.
Jag ska bara ta ett diktat, en instruktion, av en människa och skriva ner vad den säger – det är intyget. Det är allt. Det finns inget utrymme för bedömning.
Jag vet inte själv vad ett juridiskt kön innebär, förutom att det skiljer sig i näst sista siffran i personnumret. Jag ser ingen poäng med att ha juridiskt kön.
Socialstyrelsens kunskapsstöd ägnar stort utrymme åt att, i förmyndarton, tala om vad jag inte ska bedöma – vilket är allting, förutom att skriva ner exakt vad personen säger.
Jag förstår inte vad detta har med sjukvården att göra? Det är en juridisk fråga och ett förutbestämt svar.
Om det i förväg är bestämt att jag ska intyga att någon säger något så är det ingen bedömning, och jag får inget kunskapsstöd av kunskapsstödet.
”Könsuttryck och sexualitet spelar ingen roll”, skriver man. Vad ska då intygas?
Jag hade en äldre släkting som fick mat via hemtjänsten. Hon ville ha mer sås på portionen och fick då svaret, från kommunen, att hon behövde ett läkarintyg som intygade att hon ville ha mer sås på maten.
Det här intygsskrivandet är på en helt annan nivå än den angränsande diskussionen om Transsexualism, och vad som är rimlig behandling.
Varför låter man inte en jurist, eller en socionom intyga detta, som ändå inte ska intygas? Varför över huvud taget intyga något? Låt folk byta juridiskt kön när de vill. Det spelar ju ingen roll.
Jag förstår att socialstyrelsen har fått i uppdrag att skyla över en illa genomtänkt lag och att det är därför de inte kan producera ett begripligt kunskapsstöd.
Varför plockar vi inte bort juridiska kön helt och hållet? Jag förstår verkligen inte poängen med att vi ska ha det.
Fullständigt meningslöst.
Jag sitter och skriver och ibland prövar jag logiken och faktainnehåll med chatgpt.
Chatgpt erbjuder sig ofta att skriva ett stycke åt mig, men jag vill ju skriva själv.
Men ibland tycker jag ändå att AI får fram en poäng. Så här tyckte chatgpt om problemet att psykiatrin tar på sig rollen i samhället att skydda mot suicid:
Det finns ett vanligt, ofta outtalat, resonemang bland erfarna kliniker:
”Vi vet att suicidrisk inte kan bedömas vetenskapligt – men vi måste ändå göra det. Det är en roll psykiatrin får bära, för att resten av samhället ska känna trygghet.”
Argumentet är inte illvilligt. Det kommer ofta från kloka och samvetsgranna kollegor som vill skydda patienter och samtidigt undvika att vårdapparaten lamslås av ångest eller skuld vid ett självmord. Psykiatrin får ta rollen som garant för trygghet, trots att den inte har verktygen. Det blir ett sorts symboliskt ansvar, där formella bedömningar, åtgärder och dokumentation ersätter faktisk kontroll.
Men här uppstår ett grundläggande etiskt problem:
Vi skapar en illusion av kontroll – och agerar utifrån den.
Vi ger intryck av att våra bedömningar är rationella, att våra åtgärder skyddar liv, att vården kan förutsäga och avvärja – när vi i själva verket vet att så inte är fallet.
Det finns ett namn för detta i andra delar av samhället:
falsk trygghet.
Inom psykiatrin tar den formen av tvångsvård, övervakning, händelseanalyser – och i slutänden patientskada.
Vad kostar illusionen?
När vi spelar spelet för samhällets skull, sker det på bekostnad av något annat:
Vi offrar patientens autonomi.
Vi förstärker myten om att psykiatrin är en räddande instans mot självmord.
Vi låter samhällets behov av trygghet trumfa kravet på vetenskaplighet och ärlighet.
Det är inte vår uppgift att vilseleda.
Det är inte psykiatrins roll att bära ett kors ingen kan bära.
Att säga ”vi vet inte” är ibland den mest professionella hållning vi har.
Snubblade över amerikansk statistik över hur vi har fördelat vår tid genom åren…
Kanske förklarar det låga intresset för att delta i försvaret, eller skaffa barn…
…och vårt ökande behov av psykiatriska insatser.
Oj, vilken välkommen nyhet!
Transportstyrelsen vill ta bort intygskravet för att ta körkort vid Autism och ADHD!
Vill ta bort kravet på medicinskt intyg för körkort – psykiatrin tveksam | SVT Nyheter https://share.google/k43jXr1qODs5GzW32
Psykiatrin är inte alls tveksamma. Detta är enbart positivt.
Suicid, ur ett kliniskt psykiatriskt perspektiv, är att jämställa med slump. Det uppstår i ett kaotiskt system – påverkningsbart men inte förutsägbart.
Därför är det oetiskt och kliniskt irrationellt att fatta behandlingsbeslut baserat på suicidrisk. Det saknas evidens för att riskbedömningar fungerar. Det saknas evidens för att psykiatriska insatser minskar suicid. Och det saknas etisk grund för att motivera skadliga eller tvångsbaserade åtgärder på osäker bedömningsgrund.
Suicidologi är ett område där psykiatrin behöver backa – inte i ansvar, men i anspråk. Vi bör inte försöka kontrollera det okontrollerbara, utan erbjuda det vi vet gynnar patienten: ökad autonomi, minskad destruktivitet, och funktionell återhämtning.
– Chatgpt
(Jag satt och resonerade med chatgpt om boken jag skriver – jag låter inte AI skriva, men diskuterar för inspiration- och chatgpt kom med ovanstående formulering. Det var ju välskrivet!)
Oetiskt och kliniskt irrationellt!
Jag funderade på att skriva en bok en gång i tiden…
https://dralbinsson.com/2013/04/
Siktar på att bli klar till hösten, vilket gör att jag inte är så aktiv här.
Det blir någon blandning av memoarer och psykiatri – med fokus på Fribiljetter/Självvaldinläggning och vårdfilosofi.
Får se om det går att hitta en förläggare, eller om det blir Amazon, eller om jag bara lägger den som PDF här
dralbinsson 