Grundkänslor
Inom psykiatri och då framför allt KBT anses det finnas grundkänslor. Kännetecken för dessa är att de är medfödda uttryckssätt hos ett barn, de är inte inlärda, de går att se redan hos spädbarnet och de är likadana i alla kulturer.
Andra känslor är inlärda senare i livet eller sammansatta av grundkänslorna.
Det anges något olika antal grundkänslor beroende på vilken litteratur man läser. Man brukar ange att det finns 6-8 grundkänslor:
De sex första är: Ilska, Ledsamhet, Glädje, Förvåning, Rädsla, Avsky
De två som emellanåt räknas in är: Skuld/Skam och Nyfikenhet/Intresse
Min egen fundering väcktes när en föreläsare dystert konstaterade att, det finns sex grundkänslor men bara en av dem är positiv (glädje) en kanske är neutral (förvåning) resten är negativa. Så kan det naturligtvis inte vara.
Att sammanfatta alla de positiva känslorna hos ett barn med en enstaka känsla (glädje) är knappast rätt. Det räcker med att betrakta ett spädbarn under en period för att se att det finns fler positiva känslor och att dessa inte är samma.
Leker man tittut-lekar så får man se ett glatt barn: Glädje
Om ett barn har magknip och detta släpper samtidigt som blöjan fylls så är detta en helt annan positiv känsla: Nöjd
Ser man slutligen ett barn som ligger och myser mot sin förälders axel är detta åter en ny känsla: Trygg
Jag vet inte varför man missar dessa känslor. Anser man att nöjd och trygg är neutrala tillstånd som egentligen inte är känslor? Har man en negativ världsbild som gör att man har lättare att se de negativa känslorna (som ofta är mer högljudda än de positiva)? Har man inte tagit sig tid att studera små barn någon längre tid?
Förutom detta så anser jag att Ilska inte är en grundkänsla. Ilska är ganska komplext. Missnöje/frustration är en mer basal känsla, som lätt kan utvecklas till ilska.
Således anser jag att det finns 8 grundkänslor, eller möjligtvis 10 om vi räknar Skuld/Skam och Nyfikenhet/intresse (fast ska vi räkna dem så får vi räkna med Stolthet och Uttråkning, och hamnar plötsligt på 12 grundkänslor.)
Sammantaget är teorierna om grundkänslor inte vetenskapligt belagda. Det finns alltså inget rätt och fel här. Det är fritt fram att iaktta bebisar och hitta nya grundkänslor.
Fakta om enhet 24 i Växjö
Under 2008 gjordes en kraftig besparing inom vuxenpsykiatrin i Kronoberg. Två vårdavdelningar och ett landstingsägt behandlingshem lades ned. Den satsning man gjorde var att tillskapa en enhet för patienter med problem inom självdestruktivitet och ätstörning, enhet 24. Enheten hade åtta inneliggande vårdplatser, tätt knutna till en öppenvård/mottagning. Enhet 24 var verksam, drygt fyra år, mellan 2008-09-01 till 2012-09-26. Enheten hade ansvar för i stort sett alla patienter med behandlingskrävande självdestruktivitet i Kronoberg. Omkring 500 patienter hade under denna tid kontakt med enheten, varav knappt hälften hade problem med självdestruktivitet. Orsaken till nedläggningen av avdelningen var att arbetet var så framgångsrikt att platserna på avdelningen inte längre behövdes.
Socialstyrelsen har aldrig skrivit några rutiner eller angett användbara förhållningssätt för hur vård av självdestruktiva patienter skall bedrivas. Runt om i landet har olika avdelningar med syfte att behandla självskadeproblematik startats upp men tvingats slå igen. Det enda exemplet i landet på en lyckad vårdavdelning för patientgruppen, inom allmänpsykiatrin, är enhet 24 i Kronoberg.
Alla patienter, i patientgruppen, i Kronoberg erhöll bedömning, utredning och erbjöds behandling. Behandlingen individualiserades. Det fanns en tydlighet att behandling inte fungerar utan patientens egen medverkan (vilket var argumentet för att tvångsvård är meningslös för hela gruppen). DBT erbjöds för den som förväntades kunna ta till sig behandlingen, annars annan psykoterapi och/eller gruppbehandling.
Läkemedel erbjöds för en begränsad grupp, då läkemedel i sig inte botar problematiken. Övriga insatser som erbjöds vid behov var telefonstöd dygnet runt, kommunkontakter för stöd i vardagen och sysselsättning, kontakter med arbetsförmedling för att höja funktionsnivå, frivillig inläggning på avdelning då man önskade. Avdelningstiden var dock begränsad då längre tid på avdelning försämrar tillståndet och smittar till medpatienter.
Bältesläggning användes mycket sällan och med stadigt minskande frekvens.
Före enhet 24 vårdades kontinuerligt, i genomsnitt, fler än fem unga patienter med självskadeproblematik med inneliggande tvångsvård i Kronoberg. Idag vårdas ingen patient, med självdestruktivitet, med inneliggande tvångsvård, i Kronoberg.
Mellan 2008-09-01 till 2012-09-26 remitterades två patienter från avdelningen till regionpsykiatrin, inte på grund av egen självdestruktivitet utan på grund av risk för skada på tredje man. Patienterna remitterades enligt LPT för att bryta ett beteende som hade kunnat resultera i personskada, dom och vård enligt LRV. Ingen patient remitterades från vuxenpsykiatrin i Kronoberg till regionpsykiatrin på grund av självdestruktivitet.
Trots att gruppen, av socialstyrelsen, anses vara en av de mest självmordsbenägna så var suicidfrekvensen på enhet 24 inte större än inom övriga vuxenpsykiatrin, under samma period.
2011-11-17 enades Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om en satsning för att utveckla och samordna insatserna för att minska antalet unga med självskadebeteende. Det övergripande målet är att antalet unga med självskadebeteende ska minska. Ett delmål är att minska antalet unga i slutenvården och att minska antalet tvångsåtgärder bland unga kvinnor. När detta beslut fattades hade vuxenpsykiatrin i Kronoberg redan nått målet!
Ansvaret för behandlingen av patientgruppen har nu övergått till Allmänpsykiatriska enheten inom Vuxenpsykiatrin, där samma vårdfilosofi fortsätter gälla.
Tänkte skriva en bok, men det krävs en väldig massa ord för det.
Jag börjar med en blogg.
dralbinsson 