DSM-5 Första intrycket

Jag har idag fått uppleva glädjen och förväntan från barndomens julaftnar när posten kom med ett paket. Jag visste vad det var men ändå inte innehållet.
Nu är jag den stolte ägaren av DSM-5, Desk reference, rykande färsk med en doft av nytryck.

Första intrycket, vid en snabb genombläddring, är ändå att kritikerna har väsnats en del för ingenting (vilket väl inte är helt ovanligt). Jag kan egentligen inte hitta några dramatiska, omvälvande förändringar. Axel-systemet verkar vara borta, vilket är lite synd. Jag gillade axel-diagnostiken, och den hade gärna fått utvecklas mer.

De tio personlighetsstörningarna är kvar, vad jag kan se, oförändrade. (För ett par år sedan gick ryktet att de skulle minskas ner till fem typer)

Autismspektrum-diagnostiken har förändrats och förtydligats och verkar passa kliniken bättre, men samtidigt kräva mer av diagnostikerns integritet. Aspergers syndrom är borta, vad jag kan se, och har blivit införlivat i autismspektrumet.

Bipolär UNS, ser fortfarande ut att vara en flummig diagnos, där det finns risk för överdiagnostik.

Koffeinmissbruk och Snus- (tobaks-) missbruk är diagnoser, men med de angivna kriterierna behöver inte svenskar känna sig oroade. Vanligt bruk av både kaffe och snus kan inte diagnostiserats som missbruk enligt DSM-5.

Spelberoende tas upp som en missbruksdiagnos (utan missbrukssubstans). För svenskar kan detta misstolkas, men det engelska ordet som används är ”Gambling”. Dataspelsberoende är fortfarande ingen diagnos i DSM-5. Missbruket gäller spel om pengar och inte Playstation, Wii, XBOX, surfplattor eller dator.

Ett mycket kort första intryck är att det är en väsentligen genomtänkt och välarbetad bok. Trevligt!