Bra artiklar

Mycket intressanta artiklar!

Jag väljer att kommentera artikeln ”Curling-samhället har flyttat in i sjukvården”. Patienten söker ibland för andra saker än direkt sjukdom, men den som söker läkare gör det för att det finns ett problem som personen på något sätt relaterar till sin hälsa.

I vår tid har sjukvården fått ersätta flera samhällsfunktioner som tidigare fanns till hands. Sjukvården har blivit en centralpunkt som alltid är öppen och bemannad med vänliga och hjälpsamma människor. Därför ser jag också att folk söker av skäl som egentligen inte har med hälsa och sjukdom att göra. Även dessa personer måste läkare lära sig bemöta och kanske länka dem vidare till andra passande verksamheter i stället för sjukvård.

Människans tillvaro har i alla tider kantas av död, lidande och hot om förintelse. Ändå har människan lyckats ta sig vidare, oförbrännelig, med en aldrig sviktande framtidstro. Svåra levnadsvillkor, nöd, svält, krig och sjukdomar har varit människans följeslagare, åtminstone sedan människan blev bofast. I vår del av världen slipper vi numera många av dessa omständigheter, och då borde ju allt vara bra… eller? Underligt nog förhåller det sig inte så. Ännu underligare är kanske att människor som lever under mycket sämre villkor än vi i väst ändå kan vara glada och verka nöjda med sina liv. Mekanismerna som gör att vi ”mår bra” eller mår dåligt” finns uppenbarligen någon annanstans än där vi trodde.

Man kan fundera över vari den psykiska ohälsan har sin grund. Vi lever i ett samhälle som förändras i allt snabbare takt och som i allt högre grad styrs av marknadskrafter och föreställningen om att endast materiella ting är värda att sträva efter. Vi blir lätt offer för alla de lockelser, impulser och krav som ständigt strömmar mot oss. Dessutom saknar vårt samhälle verkliga instrument för att mäta mänskliga värden och envisas därför med att i stället mäta all mänsklig verksamhet i antingen prestation eller pengar.

En av de svåraste utmaningarna för dagens människor tycks vara att inse behovet av förändringar, och gå vidare att veta var vi ska börja den förändring som är nödvändig för att den egna utvecklingen ska gå i en positiv riktning. Vi vill inte se oss själva som handlingsförlamade eller oförmögna till att agera på det sätt som förväntas av oss. Vi vet att den tid vi lever i är full av möjligheter. Vi har också mycket klara bilder av vad som krävs för att vi ska må bra och vara lyckade och framgångsrika. Det som dock hindrar oss från att genomföra förändringar och sätta igång med praktisk handling brukar huvudsakligen vara tre saker: rädsla för att ta risker, en djup önskan om att andra människor ska anpassa sig efter våra behov och önskningar, samt vår ovilja att acceptera en situation som vi uppfattar som orättvis eller en verklighet som plötsligt förändras till vår egen nackdel. Detta gör att vi låter bli att handla och istället väntar vi på att obehag ska gå över. Vi ser med andra ord inte situationen som den är här och nu, utan vi fokuserar istället på vad som borde ha hänt och lägger vår kraft på det som vi för tillfället sitter fast i.

Jag har mött människor som under flera års tid fokuserat sina tankar på det orättvisa i att just de drabbats av exempelvis sjukdomar, uppsägning, svekfull behandling av sin nära omgivning etc. I stället för att leta efter lösningar har de klamrat sig fast vid uppfattningen att livet borde vara annorlunda, samtidigt som tiden obönhörligen har passerat och mycket förlorade tid gått förlorad. Förnekandet av verkligheten gör således att många förlorar sin förmåga att se vad som verkligen händer, medan andra visserligen ser vad som händer, men av olika skäl vägrar att acceptera det och fortsätter att leva som om det inte hänt. Båda dessa beteenden är farliga då de omöjliggör för dessa personer att på allvar ta itu med situationen och finna lösningar.

Människor som vänder sig till sjukvården för att få hjälp upptäcker alltför ofta att det inte finns någon verklig hjälp att få där. De institutioner och behandlare vars viktigaste uppgift är att hjälpa människor till större självkännedom och bättre fungerande, samt att främja deras personliga utveckling, har inget kompasstillverkaren att erbjuda. Andra gånger får nya diagnoser fungera som ursäkt för att inte ta itu med verkligheten och svårigheterna. Inget av detta förändrar dock människans situation eftersom man sällan tar itu med de verkliga problemen eller hittar konkreta lösningar som fungerar i längden. Resultatet blir att vi fortsätter att lura oss själva och upprepa samma misstag som vi redan gjort flera gånger tidigare. På det här sättet fortsätter många människor att leva som bifigurer i sitt liv. De längtar efter något annat och önskar förändra sig själva och sina liv, men saknar vilja att kunna genomföra förändringen.