SMP om fribiljettsstudie
Även denna vecka, 2015-10-05, blev det lite uppmärksamhet i SMP, denna gång gällde det en nystartad studie:
Texten lyder som följer:
Minskade självskador ska studeras
Antalet tvångsvårdade självskadande patienter är idag noll inom vuxenpsykiatrin i Kronoberg. En så stor framgång att det nu blir föremål för en vetenskaplig studie.
Växjö – Vi måste helt enkelt titta på vad det är i vår vårdfilosofi som verkligen fungerar, säger överläkare Anders Albinsson som börjat behandla även bipolära patienter utifrån samma metoder.
Det var han tillsammans med överläkare Janos Groza som 2008 bestämde sig för att vända på behandlingen, istället för långa och många inläggningar, ofta som tvångsvård och med medicinering bestämde de sig för att fokusera på det friska hos patienterna.
– Det blev som en ond cirkel, patienterna skadade sig själva för att uttrycka att de mådde dåligt och de fick hela tiden prata om självskada och självmord.
Ett 40-tal personer med svårare självskadebeteende fick nu istället ”frikort” till en kortare inläggning på 2-3 dagar, de kunde alltså själva bestämma om de skulle läggas in. Behandling och medicinering fortsatte, men de hade nu ett eget ansvar.
– I början kändes det också oerhört farligt, tre gånger i veckan hörde akuten av sig när någon av våra patienter hade försökt ta livet av sig. 150 självmordsförsök om året fick jag lyssna till, då var jag orolig men efter två år utan något fullbordat och när det sedan vände så kände vi en stor glädje.
Det är Anders Albinssons kollegor Jóhann Hauksson och Almira Begagic som kommer att gå igenom alla patienternas journaler för att följa deras utveckling.
Ryktet om resultaten i Växjö börjar sprida sig men med en vetenskaplig studie kan man nå ut och förändra vården i Sverige och världen.
– Det är därför det är så viktigt att vi kan sätta siffror på vårt arbete, säger Jóhann Hauksson.
Även tvångsåtgärder som bältesläggningar har nästan helt försvunnit för självskadepatienterna inom vuxenpsykiatrin. Samtidigt har åklagare startat en förundersökning riktad ledningen för rättspsykiatriska regionkliniken efter att man tvångsgipsat en självskadande patient. Dit har landsting från södra Sverige skickat sina svåraste patienter
– Det är speciellt att vi i samma region med bara 500 meter emellan varandra har jobbat i de två absoluta ytterkanterna av hur man ser på problematiken.
Regionklinken har följt vad majoriteten i vården hela tiden tyckt varit rätt. Lås in patienterna, skydda dem och låt dem inte skada sig. Det vi gjorde var egentligen tvärtom. Låt patienterna få en chans på utsidan men ge också en möjlighet att komma tillbaka in i vården vid behov, säger Anders Albinsson.
dralbinsson 
Jättebra artikel!
Den sjukhusvårdade självdestruktiviteten har sjunkit dramatiskt i Kronoberg tack vare din vårdfilosofi och ditt engagemang. Verksamheten hade ansvar för patienter med behandlingskrävande självdestruktivitet i Kronoberg. Din vårdfilosofi för hur vård av självdestruktiva patienter skall bedrivas, var mycket framgångsrikt. Alla självskadepatienter erhöll bedömning, utredning och erbjöds behandling. Behandlingen individualiserades. Det fanns en tydlighet att behandling inte fungerar utan patientens egen medverkan/inflytande. Både behandlarens och patientens förpliktelser och ansvar i behandlingssituationen var tydligt. Sjukhusvistelsen var begränsad då längre tid på avdelning försämrar tillståndet och smittar till medpatienter. Med mycket målinriktade insatser minskades behovet av vårdplatser med tiden.
Det är bra att minskade självskador ska studeras och blir föremål för en vetenskaplig studie. Självskadebeteende/självskadehandlingar är idag ett stort debattämne. Runt om i landet har olika avdelningar med syfte att behandla självskadeproblematik startats upp men tvingats slå igen. Många patienter runt om i landet når inte behandlingsmålen, fortsätter med självskadehandlingar och tvångsvårdas. På olika självskadekonferens uttalar sig flera deltagare om vilka åtgärder som bör vidas. Dock har de som uttalar sig liten eller ingen inblick i hur sjukvårdens verksamhet faktiskt ser ut och fungerar. Självskadekonferens uppfattas därför som icke verklighetsbaserad.
Många läkare upplever även en förtroendeklyfta mellan sjukvården och den få forskning som sker om självdestruktiva patienter på universitet/högskolan. De upplever att forskningen om självskadebeteende inte passar in i den verksamhet som bedrivs på sjukvården/psykiatrin. Många uppfattar därför forskningen som icke verklighetsbaserad och icke överensstämmande med verksamheten.
De känner inte igen sig i den och därför finns det ett behov av praktiknära forskning, där läkare själva formulerar forskningsfrågor som grundas i verksamheten och i behandlingsform som fungerar i praktiken. Det skulle kunna utveckla till en forskning som möjliggör för läkare att skapa en framgångsrik behandlingsform och arbetssätt som ger dem trygghet i sitt yrkesutövande. Men vad som är än viktigare är att praktiknära forskning skulle kunna ge läkare möjlighet att, i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen, bedriva en behandling som vilar på vetenskaplig grund.
Med uttrycket en sjukvård på vetenskaplig grund menar jag rimligen att alla läkare och sjukvårdspersonal ska tänka vetenskapligt, att de ska tillägna sig en vetenskaplig attityd i yrkesvardagen. De ska i sitt yrke ha som uppgift att pågående analysera sjukvårdens och det egna arbetet på så vis att de ska upptäcka områden där arbetet med patienter fungerar väl och sådana områden där förbättringar måste ske.
Praktiknära forskning ge läkare större trygghet i yrkesrollen, vilket också leder till förändringsbenägenhet och större engagemang och att läkare vågar prova nya behandlingsformer i verksamheten. Praktiknära forskning utvecklar både verksamheten och läkarprofessionen.
Jag bara filosofera lite. Kanske ska man kalla fribiljettsstudie för fjärilstudie/butterflystudy. Den största förändringen sker i patientens inre/beteendeförändring, och många patienter avslutar resan som helt nya personer med eget ansvar och tydligare målbild, eller som uppdaterade versioner av sig själva. Det kan jämföras lite med en fjäril som är på väg ut ur sitt skal – patienten är samma person, men med större vingbredd och i vackrare färger. En omvälvande beteendeförändring.
Jag läser masterprogrammet i kvalitetsförbättring och ledarskap inom hälsa och välfärd i universitet. I programmet deltar några läkare, chefer, verksamhetsutvecklare etc. Specialistläkare Håkan Sjöstrand har diskuterat idag om din framgångsrika arbetsmetod med självdestruktiva patienter. Jag instämde med honom att arbetsmetod har varit mycket framgångsrik och förklarade att antalet tvångsvårdade självskadande patienter är idag noll inom vuxenpsykiatrin i Kronoberg. En så stor framgång att det nu blir föremål för en vetenskaplig studie.