SMP om SBU
SBU-rapporten om suicidriskbedömningar uppmärksammades i lokalpressen i förra veckan 2015-09-28.
Texten lyder som följer:
Metoder för att bedöma självmord underkänns
Skattningsdokument för att bedöma risk för självmord är inte tillförlitliga. Ändå används de inom sjukvården.
Överläkare Anders Albinsson, inom vuxenpsykiatrin i Region Kronoberg, tycker de ska tas bort.
VÄXJÖ. Inom sjukvården används olika typer av skattningsinstrumentför att bedöma risken för självmord. Syftet är att identifiera vilka patienter som löper störst risk. Forskare har därför konstruerat olika typer av skattningsinstrument som kan användas bland ungdomar och vuxna. Modellerna är ofta uppbyggda kring frågeformulär kring psykisk ohälsa och skattningsskalor.
Statens beredning förmedicinsk utvärdering (SBU) har nu gått igenom det vetenskapliga stödet för dessa instrument.
SBU:s slutsats är entydig. Instrumenten prickar sällan rätt och de är inte tillförlitliga. 16 olika instrument har granskats och ingen fr godkänt. De har begränsad nytta i den kliniska vardagen. Pedagogiskt kan de ändå ha ett värde och en påminnelse för vårdpersonal när de ska ställa frågortill patienten om suicid. Men sammantaget krävs mer forskning å området framhåller SBU.
– I hela min karriär har jag tyckt att dessa instrument inte ska användas, säger överläkare Anders Albinsson, som inte är förvånad över resultatet av SBU:s genomgång.
Han har följt forskningen i många år och varit väldigt kritisk till användningen av skattningsinstrument för att bedöma självmord.
– Av någon outgrundlig anledning vill ändå kontrollmyndigheterna att vi ska använda dessa.
Vid vuxenpsykiatrin i Växjö har de haft suicidprevetionsprogram.
– Vi har pratat om att de kan användas, men att det inte är något krav.
Nu efter SBU:s granskning står det än mer klart. Metoderna håller inte vetenskapligt.
-Runt om i vården har man rekommenderat att använda dessa skalor. Man vill ju så gärna göra något åt självmordsproblematiken. Men jag tycker inte de ska användas framöver.
Om det verkligen blir så att sjukvården och psykiatrin avstår från att använda dessa skattningsskalor återstår att se.
– Vi får se vad vården väljer. Vetenskap eller vidskepelse, säger Anders Albinsson
dralbinsson 
Jättebra artikel!
Det är bra att du kritiskt problematisera olika typer av skattningsinstrument för att bedöma risken för självmord i media. Det ha saknas en levande diskussion bland den medicinska professionen och vetenskapens företrädare om detta. Professionen och vetenskapens företrädare har varit tysta.
Alla läkare förväntas kunna göra en suicidriskbedömning men det empiriska stödet för skattningsskalorna är inte vetenskaplig. Jag håller helt med att dessa skattningsinstrument inte ska användas i sjukvården/psykiatrin. Sjukvårdens uppdrag regleras i Hälso- och sjukvårdslagen. Allt ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, så att läkare känner sig säker i sina olika behandlingsval och arbetssätt.
Du skriver ”Av någon outgrundlig anledning vill ändå kontrollmyndigheterna att vi ska använda dessa”. Statsmakterna vill att sociala problem, självmord problem och kriminella problem definieras som medicinska. På så sätt slipper statsmakterna ta ansvara för samhällsproblematiken t ex. sociala missförhållanden, arbetslöshet, arbetsmarknadspolitik, utanförskap, kriminalitet, våld, droger, vapen, samhällsbygge etc. Socialstyrelsen/ivo har som statsmaktens förlängda arm en nyckelroll att kontrollera sjukvården. Den har uppgifter gentemot sjukvården och därmed psykiatrin; att kontrollera att vården ges enligt lagar och bestämmelser. Nu efter SBU:s granskning står det klart att metoderna inte håller vetenskapligt. Socialstyrelsen/ivo måste sluta använda screeninginstrument som saknar vetenskap.
Det är förståeligt att man vill göra något åt självmordsproblematiken. Men självmordsproblematiken är inte ett medicinsk/vårdproblem primärt, det är ett samhällsproblem. Psykiatrin ska inte ensam ansvara för detta stora samhällsproblem. De flesta av riskfaktorerna ligger utanför psykiatrins ansvars- och kompetensområde. Alltför stort ansvar och skuld läggs här på psykiatrin som inte borde vara ensamma i arbetet för självmordsprevention. Kulturen, värderingar, droger, sociala problem, arbetslöshet, ensamhet, utanförskap, mobbning, kränkningar, diskriminering, ekonomiska problem, problemen i samhället som påverkar självmordsbeteenden är många. Samhällsåtgärder för att minska riskfaktorerna är viktiga för att få ner antalet självmord.