Insändare om psykatribygget

Bra inlägg!

Politikerna har således ingen eller ytterst marginell betydelse för sjukvårdensproduktion. De politiska beslut som fattas har i princip bara genomslagskraft när det gäller skatteuttag och för att hålla kostnaderna nere. Det förefaller således finnas en betydande skillnad mellan politikernas värld och den verklighet som råder ute i den dagliga vården. Detta skulle till viss del kunna bero på att politiker gärna har verklighetsfrämmande visioner och idéer om hur något kan utformas i framtiden medan praktiska verkligheten för vården av naturliga skäl ligger i nutiden. Landstingens styrelser och nämnder är i praktiken inga kollektiva organ med gemensamt ansvar och gemensamma mål. De politiska ideologierna får oftast en överordnad betydelse och hämmar förmågan att fungera gemensamt. Dessutom ska politikerna när det gäller sjukvården hantera ett område som man inte har någon ingående kunskap om.

Alliansen väljer medvetet vilseleda allmänheten/medborgarna och hänvisar allmänheten till förutvarande chefsläkare Markenstens snäva perspektiv, där resterande moderna medicinska professionen inte tas med. Alliansen hänvisar vidare till forskningen och talar inte för läsare vilka studier det talas om. I dagsläget finns det väldigt lite bräcklig forskat kring området och det finns en stor vetenskaplig kunskapslucka som måste fyllas. Först när denna är fylld, kan politiker hänvisa till aktuell forskningen.

Alliansen vill återigen veta hur tänker läkargruppen inom psykiatrin i region Kronoberg? Alliansen struntar nog fullständigt vad den medicinska professionen/experterna har för uppfattningen i denna viktiga framtidsfråga. Den moderna medicinska professionen svarar tydligt och har tidigare redovisat sina klara uppfattning om samlokaliseringens nackdelar för behandlingen av psykiatriska patienter. Alliansen ta inte tillvara på professionens specialistkompetens och beprövad erfarenhet om vilken utformning som har effekt i psykiatriskt behandlingsarbete etc. Inom andra viktiga områden och sektorer sker de stora förändringarna med grund i expertis som stöder sig på just aktuell forskning och beprövad erfarenhet.

Ett allvarligt problem med ett så politiskt hugskott styrd verksamhet som psykiatrin, är att politiker sällan eller aldrig tar stöd i en tydlig vetenskaplig grund eller i forskningen. Politikernas styrning av psykiatrin vilar på bräcklig vetenskaplig grund. Snarare är det korta politiska mål som styr i kombination med oklara och diffusa ideologiska grundantaganden. Psykiatri ska vila på vetenskaplig grund och måste också reformeras med utgångspunkt i vetenskap och forskning snarare än politiska och ideologiska motiv. Psykiatrin som blir starkt politiserad framkallar förtroendeklyfta då ideologierna ställs framför vetenskap och forskning.

Psykiatrin har komplex och krävande uppdrag. Psykiatrin å ena sidan förväntas möta en svårt sjuk människas behov och å andra sidan skydda hennes eller hans omgivning från sjukliga beteende. Psykiatrin ska idealt sett värna både patientens och samhällets hälsa, med detta dubbla åtagande behöver sjukvården tänka nytt och stort. Alla mediciniska disciplin ska inte utformas på samma sätt. För psykiatrisk behandlingsarbete behövs en kringliggande miljö som inte ligger mitt i samhället och som med det lugnare läget är mer anpassat för patienternas problematik. Sigfridområdet är välanpassad läkande vårdmiljöer för ett effekt psykiatriskt behandlingsarbete. Området stödjer verksamhetens arbete och ger utrymme till utveckling.

Psykiatrin är starkt sammanflätade med samhällsutvecklingen. En snabb befolkningsstruktur ställer i framtiden nya krav på sjukvården/psykiatrin; nya behov och utmaningar kräver ändrade angreppssätt. Inflödet av patienter till psykiatrin blir allt större och dessutom finns den ständigt osäkra faktorn patienter som tvångsvårdas till sluten psykiatrisk vård. Den medicinska utvecklingen, kortare vårdtider och högre krav från patienter ställer allt högre krav på samordning, allt tidigare och intensivare rehabiliteringsinsatser. Nya diagnosgrupper som har rätt till habilitering och rehabilitering tillkommer och kräver allt mer och större insatser från bl. a habiliteringen. Andra grupper är personer med långa sjukskrivningar/psykosomatiska problem eller psykiska funktionshinder som kräver allt mer stöd av tvärprofessionellt arbete.

För att klara den framtida utmaning bör ske en sammanslagning av vuxenpsykiatrin, neuropsykiatrin, habiliteringen/rehabilitering och hjälpmedelscentralen. Sammanslagningen förbättrar förutsättningarna för ett mer effektivt psykiatriskt behandlingsarbete, kostnadseffektiv och kunskapsbaserat arbete för att lösa problemet med ökande behov och minskade resurser. Jag ställer mig mycket positiva till en sammanslagning mellan vuxenpsykiatrin, neuropsykiatrin, habiliteringen/rehabilitering och hjälpmedelscentralen. Ett intressant förslag som bör utredas ytterligare.

Inom psykiatriskt behandlingsarbete är samverkan mellan allmänmedicinska specialiteten på vårdcentralerna, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och framför allt kommunerna en grundförutsättning. Detta är avgörande för hur framgångsrikt psykiatrisk behandlingsarbetet blir på sikt. I den kommande moderna psykiatri verksamheten bör man bland annat lägga vikt vid såväl samordning med andra vårdgivare och organisationer som en kostnadseffektiv vård som är likvärdig över hela länet. Hälso- och sjukvården ska bedrivs kostnadseffektivt och att många goda exempel på unika samordningar kan visas upp.

I grund och botten handlar det om hur psykiatrins kärnverksamhet ska utformas, hur ser visionen ut för psykiatrin i framtiden, hur ska vi kunna ta oss dit, vad ska vi ha psykiatrin till, vem är den till för, vem ska ha rätten till behandlingen, hur ser kvalitetsutveckling ut i psykiatrin, hur ska psykiatrin bidra till samverkanspartners? Hur ska psykiatrin konsultera sina samverkanspartners? etc. Frågorna är lika centrala för psykiatrin som för sjukvården i övrigt, liksom för den medicinska professionen, sjukvårdspersonal, patienterna och allmänheten.

De viktigaste frågorna är fortfarande vilken roll psykiatrin ska ha i samhället och vilka resurser som behövs för att kunna uppfylla denna roll. En utbyggd psykiatri är en grundförutsättning för att vården ska fungera som helhet. En annan viktigt fråga inför framtiden är fortfarande hur psykiatrins kärnverksamhet ska utformas. Psykiatrin gör nytta och har en given roll, men denna måste renodlas. Detta inte minst till följd av att resurserna är begränsade, vilket även pekar på ett stort behov av att noga analysera hur man utformar den goda arbetsplatsen i psykiatrin. Den moderna generationen av specialistpsykiatriker måste få vara med och utforma psykiatrin, samtidigt som man tillvaratar den kunskap och erfarenhet som redan byggts upp under decennier. De viktigaste insatserna inför framtiden är sannolikt de som görs för att minska behovet av hälso- och sjukvård ur ett mer generellt perspektiv.