Krav på mer fokus på patienten inom psykiatrin
Anders Printz, tidigare psykiatrisamordnare, sällar sig till de namnkunniga personerna som tidigare har dikterat hur psykiatrin ska fungera men som nu helt plötsligt kommit på att de hade fel och istället vet vad som borde göras. Det hedrar visserligen Anders Printz att han kan erkänna fel. Däremot finns det ingenting som säger att han har rätt nu.
Krav på mer fokus på patienten inom psykiatrin
Som tidigare regeringssamordnare och med en rad andra statliga uppdrag är Anders Printz en av de tyngsta arkitekterna bakom dagens psykiatriska vård. Han slutade som psykiatrisamordnare för knappt två år sedan. Han menar idag att det var ett fel att så mycket styrning skedde från toppen och menar nu att han vill att man utgår från patientberättelser, och tänker att man då får veta vad patienter ”behöver”. Han vill bland annat se mindre tvångsåtgärder, som bältesläggning, och mer vård i hemmet. Han har uttalat, kanske bildligt, att man bör riva upp psykiatrin som den ser ut idag och börja bygga från grunden.
Det skulle man naturligtvis kunna göra men vad är det som säger att Anders Printz inte kommer på, om tio år, att han hade fel även denna gång, men att han då har kommit på vad man egentligen borde göra.
Ett grundläggande fel ledande personer inom psykiatri i Sverige gör, är att de blandar ihop allt själsligt lidande i en stor soppa som de kallar ”Psykisk ohälsa”. Här blandas sjukdomar, beteendestörningar, missbruk, funktionsnedsättningar, suicidalitet, bitterhet, missnöje, ensamhet, funktionshinder, självdestruktivitet, låg följsamhet till behandling, farlighet, kriser, utanförskap, dålig ekonomi, bristande autonomi, övergrepp, hjärnskador, svaga nätverk, skuld och skam o.s.v. Ett annat fel man gör är att man har ett mycket lågt förtroende för de enskilda medarbetarna inom psykiatrin. Man utgår från att dessa är en själlös massa som måste kontrolleras och övervakas för att inte missbruka sin maktställning. Ett tredje fel är man tror att psykiatriska patienter är en grupp stackare som inte kan ta hand om sig själva. Man tänker sig att psykiatriska patienter kan uttrycka lidande och be om hjälp, men inte på allvar att de kan vara delaktiga och ansvarsfulla i sin behandling.
Jag tror inte ett ögonblick på att Anders Printz på fullt allvar skulle låta psykiatriska patienter få vara mer delaktiga i sin egen vård. När det hemska händer. När vården inte slutar lyckligt. När någon tar skada. Då fortsätter kontrollmyndigheterna med sina händelseanalyser, som inte leder någon vart. ”Felet med vården var att patientens självdestruktiva avsikter inte avslöjades”. ”Felet med vården var att patienten inte låstes in och övervakades”. På ytan ser det ut som att man försöker göra en säkrare vård. Egentligen omyndigförklarar man alla psykiatriska patienter genom att göra dem till objekt utan egen vilja.
Vill man förnya den psykiatriska vården bör man börja med att diskutera vårdfilosofi. Hur ser vi på patienten? Är patienten en autonom, likvärdig aktör i vårdprocessen?
dralbinsson 
Jättebra inlägg!
Psykiatrin behöver fortsätta strategisk styras. Detta av flera skäl. Dels för att vårdens resurser ska kunna fördelas rättvist, dels för att tillgängliga resurser är begränsade. Samtidigt är det av stor vikt att veta hur psykiatrivård styrs och vad som har störst betydelse i sammanhanget. Jag håller med dig då du skriver att ” vill man förnya den psykiatriska vården bör man börja med att diskutera vårdfilosofi. Hur ser vi på patienten? Är patienten en autonom, likvärdig aktör i vårdprocessen?”.
Psykiatrivårdens övergripande målsättning är att patienten ska återvänd till samhället efter sin vårdtid vid kliniken. Glappet mellan den slutna kliniken och det öppna samhället ska göras så litet som möjligt.
Det senaste året har det skett en omfattande förändring av livet för människor med psykiska sjukdomar. Förändringen kan beskrivas som en utveckling:
• Från patient till person
• Från patient till medborgare
• Från ett liv i slutna institutioner till ett liv ute i samhället.
•
Dessa förändringar har påverkat det vardagsliv som människor med allvarlig psykiska sjukdomar lever, den hjälp och det stöd som erbjuds både av socialtjänstens och psykiatrins medarbetare, deras relationer med vänner och anhöriga och den kunskap som finns om psykiska problem.
För att uppnå kännbara förbättringar av den psykiatriska hälsan hos befolkningen, behöver vi uppenbarligen samhälleliga förändringar och implementera alla faktorer som främjar psykiska hälsa. Samhället bör erbjuda trygga och stödjande uppväxtvillkor, säkra freden inom och mellan olika länder, utrota fattigdomen, garantera goda utbildningsmöjligheter, sträva efter full sysselsättning, främja social sammanhållning och välfungerande lokalsamhällen, samt minska de sociala klyftorna. Dessa behöv är tydliga och avgörande. Förebyggande åtgärder mot psykisk ohälsa/problem finns alltså utanför psykiatrins domän.
Psykiska problem har en dubbel natur. Människor lider, men människor lär sig också att tolka och formulera sitt lidande i olika termer. Den smärta som en ung person känner och som tolkas som ångest och depression i mötet med den medicinska psykiatrin kan även exempelvis ses som uttryck för en bifogas oro inför de krav som ställs på den osäkra arbetsmarknaden som utvecklats, krav som ställs på betygssystem och akademiska studier, kravet på självförverkligande och de miljö- och säkerhetshot som märks omkring oss. Vilka konsekvenser har den ökade individualiseringen i samhället på människans psykiska hälsa?
Förekomsten av psykiska problem påverkas av strukturella faktorer. Vid sida av generella strukturella faktorer, finns en tilltagande evidens för att många personer som lider av psykiska problem kan koppla deras start till problematiska sociala händelser eller erfarenheter.
Människor lever sina liv i strukturer som kan främja det psykiska välbefinnandet eller skapar risker för psykiska problem och en sårbarhet inför framtida påfrestningar. Övergripande frågor, som ofta inte direkt handlar om hälso- och sjukvården, har tydliga konsekvenser för hur människor mår.
Människornas livsvillkor lyfts sällan fram som orsaker till psykiska problem i den psykiatriska litteraturen, men denna koppling har stöd i forskning. Forskning visar på ett samband mellan folkhälsan i ett samhälle, inklusive den psykiska hälsan, och graden av jämställdhet som förekommer i detta samhälle. Ju större skillnader mellan de sociala- och ekonomiska klyftorna inom ett land, desto större omfattning av psykiska problem.
Skolhälsovårdens, sjukvårdens och det sociala nätverkets resurser etc. påverkas av individens klasstillhörighet och tenderar att ytterligare försämra marginaliserade gruppers möjligheter att utveckla fungerande hanteringsstrategier.
Politiska beslut som rör bostadsmarknaden påverkar både levnadsmiljön för människor och hemlöshetens omfattning, och därmed utsattheten och den psykiska hälsan hos breda grupper. Politiska beslut om skolan påverkar exempelvis klassernas storlek, tillgången till elevvårdsteam och graden av segregering mellan olika skolor; och därmed en rad företeelser (våld, mobbning, utslagning, misslyckas med betyg) med bäring på elevernas/ungdomarnas psykiska hälsa, men även på deras framtida utsatthet för psykiska problem.
Arbetsmarknadspolitiska beslut inverkar både på arbetslöshetens omfattning och på situationen för dem som hamnat utanför arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiska beslut påverkar även villkoren på arbetsplatsen och därmed de arbetandes psykiska hälsa. Socialpolitiska beslut som rör stödet till människor som hamnat utanför arbetsmarknaden, men även skol. Och familjepolitiska frågor, kan få stor betydelse för befolkningens psykiska hälsa.
Kunskapen om samhälleliga faktorer är avgörande betydelse för att första människors psykiska hälsa. Vi alla känner väl till det som bidrar till dålig psykisk hälsa: 1) Svåra uppväxtvillkor, krigserfarenhet, förföljelse och våld/tortyr, 2) Social isolering, arbetslöshet och social exkludering, fattigdom, låg utbildningsnivå och låg socialekonomisk status samt social ojämlikhet. Statsmakterna tenderar dock att individualisera och försöker patologisera dessa sociala och politiska frågor. Psykiatrisk ohälsa ska inte missbrukas till att dölja samhälleliga brister och problem.
Lyssna gärna på Sias nya låt – The Greatest. Sia har psykisk sjukdom och har blivit framgångsrik. Hon är en bra förebild för psykiatriska patienter.
Problemet är att det läggs för lite pengar på psykiatrin, prioriteringen når inte dit utan fokus läggs på det som syns på blodproven i första hand. Hade det funnits insamlingsgalor mot psykisk ohälsa så hade det kanske hjälpt en bit på traven, jag vet inte. I övrigt tror jag det finns två andra syndabockar, landet Sverige generellt sett (mörkt, kallt och ingen bryr sig) men också hela selfie-generationen (me me me) Denna kombo är dödlig.