Fribiljetten 36

Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:

Apatiska barn

Under min ST-tjänst dök det plötsligt upp en ny psykiatrisk problematik i Sverige. Asylsökande barn uppvisade ett mönster av katatoni med viktnedgång, svårigheter att kommunicera och oförmåga att röra sig. Sjukdomsbilden var mycket oroväckande.

Jag träffade aldrig själv några apatiska barn men jag följde diskussionen via kollegorna på vuxenpsykiatrin och barnpsykiatrin. Diskussionen kan sammanfattas ungefär så här:

”Det här är barn med stort psykiskt lidande. Då måste ha en psykiatrisk diagnos. De måste få psykiatrisk hjälp.” tyckte den ena sidan.

”Det är inte tydligt att de har någon psykiatrisk diagnos. De tycks ha ett starkt motiv för att uppvisa symtomen och det är framförallt barn från vissa länder som drabbas…”, sa den andra sidan.

Medmänsklighet ställdes mot kritiskt tänkande. Samhället hade skapat en situation där det fanns överlevnadsfördelar med att uppvisa vissa symptom.

Det var väldigt synd om dessa barn. Samhället gjorde det värre genom att behandla dem annorlunda för att det var synd om dem.

Det tycks inte finnas några gränser för hur många psykiatriska symtom en människa kan uppvisa för att uppnå ett specifikt syfte.