Markörbaserad journalgranskning
Jag har tidigare varit inne på att det inte finns någon definition på vårdskador inom psykiatrin, och har själv försökt göra en sådan definition.
Nu har jag dock kommit över ett par dokument som definierar detta och får således ändra mitt tidigare uttalande. Det finns idag ingen relevant definition på vårdskador inom psykiatrin.
Patientsäkerhetslagen anger vad som räknas som en vårdskada generellt med följande uttryck:
”Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) definierar vårdskada som lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom, samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården. Med allvarlig vårdskada avses en vårdskada som 1) är bestående och inte ringa, eller 2) har lett till att patienten fått ett väsentligt ökat vårdbehov eller avlidit”.
Senare i texten definierar man vidare att detta ska ses från ett patientperspektiv och att det är avgörande av om adekvata åtgärder har vidtagits eller inte och om skadan var undvikbar eller inte.
Vi hamnar här i en tolkningssituation:
Om jag ringer vårdcentralen för att jag oroar mig över huruvida jag har ett högt blodtryck eller inte så får jag tid några dagar senare för att kontrollera detta. Då går jag och oroar mig dessa dagar för vad man kommer att hitta vid undersökning. Är min oro att betrakta som vårdskada?
Tydligen är den det. Det är mitt perspektiv som gäller och är jag orolig över att vänta så är det ett lidande. Är det adekvat att jag får vänta? Nej, min oro gör snarast att blodtrycket går upp. Är det undvikbart att jag ska vänta? Självklart, jag kan ju få en tid samma dag, i värsta fall får man väl boka av en annan patient.
Om allt inom vården leder till vårdskador så urholkas ordet. Eftersom alla drabbas av vårdskador i samband med vårdkontakter så handlar detta i slutändan om huruvida patienten orkar driva sitt ärende som en vårdskada och hur självanklagande kliniken är att se situationen som en vårdskada. Detta leder till vitt skilda tolkningar från fall till fall och från klinik till klinik. Denna typ av otydlighet orsakar oro på kliniken vilket i sig är en risk för egentliga vårdskador.
Markörbaserad journalgranskning
Med markörbaserad journalgranskning inom psykiatrin tänker man sig att man har ett strukturerat sätt att läsa igenom journaler för att hitta det man anser är riskfaktorer för vårdskador. När man hittar dessa riskfaktorer ska man leta vidare för att se om man även kan hitta vårdskador. Jag gissar att målet på sikt är att öka medvetenheten om dessa markörer för att på så sätt öka patientsäkerheten.
Jag upplever att man når halvvägs. Vissa vårdskador man listar och vissa markörer är ytterst adekvata och viktiga att arbeta vidare med.
När det gäller övriga vårdskador så hamnar man i samma problem som vården alltid gör när man tar till sig för mycket av trafiksäkerhetstänkandet. Människor är inte maskiner. Patienter är inte flygplan.
Ett flygplan har ingen egen vilja, drivkraft, motivation, önskemål beslutsförmåga… Ett flygplan flyger så bra som konstruktören, teknikern, piloten och vädret tillåter. Om något händer med flygplanet så ska orsaken sökas hos en yttre faktor.
Om jag är patient och inkommer till vården medvetslös, nedsövd, gravt dement, gravt psykiskt utvecklingsstörd eller svårt psykotisk, så är min autonomi satt ur spel. Jag kan inte fatta beslut – vården måste ta över (och jag vill att vårdens mål ska vara att så långt som möjligt ge mig tillbaka min autonomi)
Men om jag inte kommer in med ovanstående problem, så vill jag inte bli betraktad som ett flygplan. Jag vill bli betraktad som beslutsförmögen. Jag vill få vårdens rekommendationer om bästa tänkbara behandling, men jag vill så långt som möjligt vara delaktig i besluten.
Ungefär en fjärdedel av de vårdskador och markörer som anges i Markörbaserad journalgranskning i psykiatri handlar om faktorer som vården inte styr över. Genom att ange detta som vårdskador så betraktar vården patienten som en viljelös maskin. På detta sätt bidrar vården till att, på ett strukturerat sätt, öka vårdskadorna.
dralbinsson 
Mycket bra inlägg!
En av de stora förändringarna i patientsäkerhetslagen är att vårdgivarna ansvara att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete och arbeta förebyggande för att förhindra vårdskador. Men jag menar att ansvaret för att införa och upprätthålla skyddsbarriärer mot oavsiktliga felhandlingar borde ha gjort tydligare och formulerats mera konkret. Sjukvården ska givetvis inte vara en frizon när det gäller enskilda yrkesutövares ansvar för oaktsamhet, men straffansvaret ska begränsas till att gälla personal som medvetet missköter i arbetet.
Markörbaseras/strukturerad journalgranskning är en nyare metod för att inom sjukvård identifiera och mäta förekomst av vårdskador. Journalgranskningsmetoden i sig förbättra inte patientsäkerheten, men ger ett underlag för att upptäcka områden där åtgärder för att höja patientsäkerheten måste sättas in. Du skriver ”ungefär en fjärdedel av de vårdskador och markörer som anges i Markörbaserad journalgranskning i psykiatri handlar om faktorer som vården inte styr över”. Jag tolkar att metoden inte ger ett relevant underlag inom psykiatrin för att identifiera och mäta förekomst av vårdskador. Sjukvården/psykiatrin behöver nya kunskapsunderlag för säkerhetsarbetet inom psykiatrin.
Sjukvården genomgår snabba teknologiska och organisatoriska förändringar. Komplexiteten och dynamiken ökar och nya typer av risker måste hanteras. Förloppen som både skapar säkerhet och olyckor i komplexa system är sällan linjära, vilket innebär att nya analysmetoder måste användas. Senare års säkerhetsforskning betonar alltmer behovet av ett förändrat synsätt på hur vi ska uppnå säkerhet genom utveckling av organisationens förmåga att reagera och hantera oväntade situationer.
När komplexiteten och kunskapsnivån ökar för den med sig nödvändig specialisering. Specialiseringen riskerar i sin tur, att minska samverkan mellan professionerna och försvårar möjligheter till överblick och helhetssyn. Dessutom innebär fler och nya aktörer, att fragmenteringen inom sjukvården ökar och leder till nya utmaningar när verksamheten ska styras. Traditionell kvalitetsstyrning och ledning behöver därför kompletteras med specifika metoder för styrning av säkerhetsfrågorna. Den ständigt växande användningen av styrdokument och checklistor måste också uppmärksammas, så att de inte bidrar till en svagare kunskapsbas och minskar förmågan att hantera oväntade situationer.
Det blir allt vanligare att hälso- och sjukvården jämförs med verksamheter som flyg, kärnkraft, vägtrafik och oljeindustrins offshoreverksamhet. Det finns emellertid anledning att uppmärksamma några viktiga skillnader. En är att hälso- och sjukvården har en långt mer komplicerad interpersonell dynamik och betydligt mer komplicerade samband mellan åtgärder och resultat än ovan nämnda branscher. En annan är att hälso- och sjukvårdssystem är mer omfattande och innefattar betydligt fler personer. Dessutom finns en lång historia som präglar vårdens kultur. Trots skillnaderna finns det anledning för hälso- och sjukvården att inspireras av andra branschers säkerhetsarbete, samtidigt som man tar hänsyn till sjukvårdens specifika förutsättningar.
Varje verksamhet eller bransch har sin egen historia och utveckling. Olyckor inom andra branscher har medfört betydande resurser för forskning. Forskningsarbete har varit inriktat på att förstå och förklara olyckorna och hittat verksamma åtgärder. Ett arbete som pågår och måste fortsätta. Patientsäkerhetsforskningen behöver nu prioriteras. Sådana forskning bör utgå ifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv och en systemsyn samt faktorer som sjukvården/psykiatrin inte styr över. Sjukvården behöver nya kunskapsunderlag för säkerhetsarbetet. Dessutom behövs forskningen för att bygga upp kompetens som kan hantera framtidens utmaningar, utmaningar som vi idag inte kan förutse.