Patient

Så har jag fått nöjet att stifta bekantskap med världens bästa sjukvård, fast från andra sidan mot vad jag är van. Jag måste säga att jag är imponerad av somatikens kompetens och professionalitet (och för den som drar långt gångna slutsatser av förra veckans inlägg så är jag inte på något sätt vårdskadad).

Nu var det ju inte heller någon dramatisk åkomma som jag drabbats av, utan mer kroppens påminnelse om att den existerar. Några millimeter förhöjt blodtryck kanske inte låter så farligt, men jag skulle vilja påstå att det känns nästan lika allvarligt som en förkylning – och det vet ju alla hur allvarligt det känns.

I första hand handlar behandling av blodtrycket om livsstilsförändringar, men förutom en lätt överkonsumtion av lakrits och en normalkonsumtion av snus, finns det inte så mycket att göra. I andra hand finns det en uppsjö av bra och välstuderade läkemedel som kommer att stabilisera läget på några veckor. Under tiden har jag bestämt mig för att minska lite på uppdragen på arbetet, vilket inte drabbar öppenvården, men tyvärr avdelningen. Räknar med att vara i full kraft efter sommaren.

Tänkte också undvika att irritera mig på saker – till exempel ta upp lite mer oskyldiga ämnen på dessa sidor. Är det en läkarordination att ta det lite lugnare så är det. Man ska ju följa läkarens ordination.

Det fina med den här situationen är att jag kan rapportera vad läkaren hade för ordinationer utan att läkaren kan säga emot. I den här situationen är det inte jag som har tystnadsplikt. Jag är ganska säker på att läkaren sa att: det bästa sättet att sänka blodtrycket, är att ta ett rejält lån och köpa sig en splitter ny sportbil, och att detta faktiskt kan sänka den biologiska åldern med upp till tio år. Det låter konstigt men enligt läkaren fanns det evidens på att det är så. Vad kan jag göra, man ska ju följa ordinationer.