Nyårsmål 2023

2015 skrev jag ner mina nyårsmål för psykiatrin, och jag fortsatte med samma mål varje år till 2019 och kommenterade vad jag upplevde förändrades inom vart område. Nu har det gått åtta år och det kanske är dags att kommentera igen…

1. Få socialstyrelsen/IVO att överge sin fixering på suicidriskbedömningar. Det händer ju något inom detta område men det är svårt att vara säker på vart det slutar. IVO kan fortfarande inte peka ut orsaker till självmord, men de uttrycker sig inte lika överlägset, självsäkert längre. Det var länge sedan jag läste en händelseanalys eller internanalys där ”icke genomförd suicidriskbedömning” beskrevs vara ”orsaken till självmordet”, vilket mer eller mindre var regel tidigare. Samtidigt har jag inte sett att varken IVO eller socialstyrelsen har gjort avbön och tydligt gått ut och meddelat att de gjort bort sig under flera år.

2. Sammanslagning av Neuropsykiatrin och Psykiatrin i Kronoberg. Det här målet ser det ut som om jag får stryka nästa nyår. Inriktningsbeslut är fattat. neuropsykiatrin och psykiatri slås ihop under 2023.

3. Tydliga vårdplaner på alla patienter på Allmänpsykiatriska enheten. Ja. Kanske inte alla ännu, men vi närmar oss och vi hade varit ännu närmare om inte klåparna som programmerar datajournalen hade gjort en usel datalösning. Men vi är på väg mot målet och vi kommer att komma dit.

4. Förändrad metod vid händelseanalyser. Nä. Eller jo, men ändå inte. Nya regeringen har gått ut med att det ska göras en förändring av händelseanalyser efter självmord. Man kallar det ”Haverikommissioner” och fler aktörer ska tydligen vara inblandade. Mer pengar ska alltså satsas på detta. Det tycks dock som att man fortfarande tänker använda sig av ”olycksfallsperspektivet” och då är det bortkastade pengar. Olycksfallsperspektivet kan man bara använda om man vet vad som är rätt och fel att göra vid suicidprevention, och de vet vi fortfarande inte.

5. Definition av begreppet vårdskador inom psykiatrin. Den här frågan har jag inte hört något om och den är säkert inte särskilt aktuell längre. Den enda vårdskadan som diskuterats inom psykiatrin i någon utsträckning är ju egentligen självmord, som inte kan anses vara en vårdskada. Därav behovet av en bättre definition.

På åtta år har det alltså hänt lite grand. Det går långsamt men det går åtminstone åt rätt håll vad det verkar.