Dr Janos Groza

Min gode kollega, vapendragare och vän har beslutat att ta ut pension. Välförtjänt på alla sätt, men samtidigt ett vemodigt slut på en era.

Dr Groza rekryterades från Ungern 2006, lärde sig svenska och påbörjade arbetet på vuxenpsykiatrin i Växjö 2007.

Det var vi två som var läkare på enhet 24 mellan september 2008 och september 2012. Dr Groza hade en enorm erfarenhet och kunskap gällande all psykiatri efter 17 års arbete i Ungern, men jag tror inte han hade upplevt djupet av självdestruktivitet som vi såg på enheten.

Vi kämpade på, täckte upp för varandra, och löste vår uppgift. Enheten kunde läggas ner för att det saknades patienter för att motivera en egen avdelning.

Vi överfördes till allmänpsykiatriska enheten 2012 där vi fortsatte arbeta gemensamt. 2014-15 tappade vi övriga kollegor på och vi skötte enheten själva under något år till nya kunde anställas.

Vi fortsatte då på det som kallas Enhet 2, som ansvarar för personlighetsstörning, neuropsykiatri och ätstörning, och där har vi arbetat sedan dess.

Förutom hans djupa kompetens har jag uppskattat Dr Grozas stora lojalitet, till kliniken, till patienterna och till sina kollegor. Men mest uppskattar jag den medmänsklighet och välvilja som dolt sig under en stundom barsk yta.

Jag ska inte sjunka för djupt i sentimentalitet för jag vet att kliniken håller dörren öppen för en äldre kollega som vill arbeta extra. Men jag vill uttrycka min tacksamhet för att ha haft förmånen att arbeta med Dr Janos Groza under 16 år.

Under covidrestriktionerna 2020 bestämde jag mig för att fördriva tiden med att se om jag kunde måla, så jag målade av min kollega. Tavlan har hängt på hans kontor tills nu. När den försvann passade jag på att trycka upp en kopia som får hänga på mitt kontor framöver.