Nyårsmål 2025

För tio år sedan, 2015, skrev jag ner mina nyårsmål för psykiatrin, och jag fortsatte med samma mål varje år till 2019 och kommenterade vad jag upplevde förändrades inom vart område. Nu har det gått tio år och det kanske är dags att kommentera igen…

1. Få socialstyrelsen/IVO att överge sin fixering på suicidriskbedömningar. Detta är fortfarande högst prioriterat och här har det också hänt saker. Det verkar som att hela professionen håller på att överge denna vidskeplighet. Det börjar bli fullt accepterat att ”suicidriskbedömningar i prediktivt syfte” (det som tidigare kallades för suicidriskbedömningar) inte går att utföra och istället används termen ”suicidriskbedömningar i preventivt syfte” (som alltså bara är en helt vanlig psykiatrisk bedömning). Orsaken till att man hittat på dessa låtsastermer är för att man inte ännu vågar säga rakt ut att suicidriskbedömningar aldrig har fungerat; för att man då måste erkänna att man följt en vidskepelse under decennier.

2. Sammanslagning av Neuropsykiatrin och Psykiatrin i Kronoberg. Det här målet är uppfyllt. Enheterna är sammanslagna och vi ha för första gången en unik möjlighet att planera för en sund framtida vård av de neuropsykiatriska tillstånden. Här är det dock en lång resa kvar. Det har spridits så många myter kring neuropsykiatri och diagnoserna har utvattnats så totalt att det kommer att ta tid att städa upp. Eftersom de neuropsykiatriska diagnoserna fortsatt har ett starkt skimmer av att vara allena saliggörande så kommer det arbetet inte att bli helt enkelt.

3. Tydliga vårdplaner på alla patienter på Allmänpsykiatriska enheten. Ja. Vi är nära, men detta är ett pågående arbete.

4. Förändrad metod vid händelseanalyser. Lite hoppfullt är det att regeringen gör ett försök att göra förändringar i händelseanalysarbetet. Vi får se var det landar. Jag tolkar det som att man ifrågasätter olycksfallsperspektivet och då är man åtminstone på rätt spår

5. Definition av begreppet vårdskador inom psykiatrin. Denna fråga hänger ihop med frågan om händelseanalyser. Egentligen är det ju bara suicid som räknas som vårdskador inom psykiatrin, men på många håll inom psykiatrin när kollegor fantasier om vad som är riskfaktorer för olika tillstånd. Psykiatrin har genom åren ofta fått ta emot orättfärdig kritik – inte minst från massmedia. Det psykiatrin ska kritiseras för är den näst intill totala oförmågan att skilja mellan samband och orsakssamband.

På tio år har det alltså hänt lite grand. Det går långsamt men det går åtminstone åt rätt håll vad det verkar. Jag har ca tio år kvar i tjänst. Det blir spännande att följa detta.

En faktor som jag tror kommer att påverka oss en del är maktskiftet i USA. Sverige tenderar att snabbt följa amerikanernas idéer och det kommer vi säkert att fortsätta med. En ny hälsominister, Robert F Kennedy, som är tveksam till läkemedelsindustrin låter väldigt spännande. I motsats till många andra tror jag att det är en sund utveckling. Många oroar sig för hans mest extrema uttalanden, men jag räknar kallt med att det finns ett system som kommer att filtrera bort hans mest extrema idéer.

God fortsättning!