Suicid som klinisk faktor bör överges

Suicid, ur ett kliniskt psykiatriskt perspektiv, är att jämställa med slump. Det uppstår i ett kaotiskt system – påverkningsbart men inte förutsägbart.

Därför är det oetiskt och kliniskt irrationellt att fatta behandlingsbeslut baserat på suicidrisk. Det saknas evidens för att riskbedömningar fungerar. Det saknas evidens för att psykiatriska insatser minskar suicid. Och det saknas etisk grund för att motivera skadliga eller tvångsbaserade åtgärder på osäker bedömningsgrund.

Suicidologi är ett område där psykiatrin behöver backa – inte i ansvar, men i anspråk. Vi bör inte försöka kontrollera det okontrollerbara, utan erbjuda det vi vet gynnar patienten: ökad autonomi, minskad destruktivitet, och funktionell återhämtning.

– Chatgpt

(Jag satt och resonerade med chatgpt om boken jag skriver – jag låter inte AI skriva,  men diskuterar för inspiration- och chatgpt kom med ovanstående formulering. Det var ju välskrivet!)

Oetiskt och kliniskt irrationellt!