Fribiljetten 34

Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:

Att få prata om sina känslor är lika viktigt som att äta mat

Sigmund Freud var en viktig figur för utvecklingen av den moderna psykologin och psykiatrin. Sigmund Freud betonade bland mycket annat behovet att få prata om sina känslor och få en förklaring till dessa. Freud agerade i ett helt annat samhälle där det inte var socialt acceptabelt att få prata om sina känslor i alla sammanhang. Även om samhället har förändrats så lever idén kvar att det är viktigt att få prata.

Det kanske är viktigt att få prata om sina känslor. Det kanske är som att äta mat. Men i så fall som att äta en varierad och näringsrik kost. Det kanske är viktigt att prata varierat om sina känslor: om sådant som gör oss glada, nöjda, lugna och tacksamma. Det är också viktigt att prata om det som gör oss ledsna, oroliga och arga. En varierad blandning av känslor är som en varierad kost.

För många patienter inom psykiatrin kan det vara hjälpsamt att få en term på sina olika känslotillstånd för att få lättare att agera trots att känslorna tenderar till att hindra sunda beteenden. Olika former av terapier kan hjälpa till med detta.

De flesta som säger att det är viktigt att prata om sina känslor menar framför allt att det är viktigt att prata om de negativa känslorna som: oro, nedstämdhet, dåligt självförtroende, otillräcklighet, övergivenhet, ensamhet… Ibland leder detta vidare till ett frossande i det egna eländet. Då pratar vi inte längre om en varierad kost av känsloprat. Då pratar vi om ett frossande i familjepåsen med ångest som sväljs ner med några liter nattsvart nedstämdhet och om detta upprepas vecka efter vecka och år efter år så finns det ingenting sunt i detta utan det är enbart ett destruktivt ältande.

Förutom att individen själv inte mår bättre av det, så mår dessutom omgivningen dåligt av det. Initialt leder detta till att partner och vänner dras med i den negativa känslospiralen för att så småningom överge personen som ältar negativa känslor. Resultatet av känslopratet har då blivit ytterligare ett övergivande och ytterligare bränsle till att prata om ännu mer negativa känslor.

Och vi behöver faktiskt inte prata känslor alls. Känslor är inte mat.