Göteborgsposten presenterar en nyhet:
Microsoft: AI bättre än läkare på att diagnostisera sjukdomar | Göteborgs-Posten https://share.google/gBNXT0fFQvfSOpOpJ
Kul rubrik. Det handlar om att Microsoft har testat en AI-modell för att ställa extremt ovanliga diagnoser på patienter, och att AI är bättre än läkare på det. (Läkarna fick inte ta hjälp av kollegor, böcker eller dator för att ställa diagnoser)
Nja. Diagnostiken är inte problemet i modern sjukvård. Problemen är administration, försäkringskassa, överdiagnostik, förebyggande behandlingar, platsbrist, åldrande befolkning, dåliga datorlösningar, övermedicinering, inkompetenta kontrollmyndigheter…
Kommer AI att lösa det?
SvD har senaste tiden haft ett antal kritiska inlägg om psykiatri och diagnoser.
Det är utmärkt journalistik. Väl genomtänkta inlägg och analyser. Långt ifrån den sensationsjournalistik som vi är vana vid när psykiatrin nämns.
Att få en diagnos – en hemlig önskan? https://www.svd.se/a/alM7xE/att-fa-en-diagnos-en-hemlig-onskan?utm_source=androidapp&utm_medium=share
Fredrik Svenaeus, professor i filosofi, skriver om den moderna människans jakt på psykiatriska diagnoser som ett tecken på ett existentiellt problem.
Kloka ord
En tragisk illustration av riskerna med suicidprevention som bygger på teorier och önsketänkande.
SVT rapporterar om att poliser inte hinner hämta in människor med psykiatrisk problematik till psykiatrin.
Ett exempel man tar är en kvinna som gör upprepade självdestruktiva handlingar. Polisen är frustrerad över att hon inte låses in på psykiatrin.
Ja….
Polisen hade ju kunnat låsa in kvinnan själva. De har ju faktiskt lokalerna för det.
Men polisen tror på myten att det går att låsa in människor inom psykiatrin, så blir de mindre suicidbenägna. Och psykiatrin har del i skulden för att de sprider den myten. Och IVO har naturligtvis störst skuld i denna mytbildning…
Det psykiatrin gör när patienten lämnas på psykiatriska akutmottagningen är att undersöka om patienten har en ”allvarlig psykisk störning”. Psykiatrin får inte låsa in någon som inte har en ”allvarlig psykisk störning i lagens mening” (det borde polisen känna till).
Sedan gör psykiatrin en bedömning om patienten har nytta av sluten psykiatrisk vård på frivillig väg, men gör tydligen bedömningen att så inte är fallet.
Polisen blir missnöjd, psykiatrin blir missnöjd, patienten blir missnöjd. Skattekronorna rullar och IVO förstår ingenting.
Ett sätt att komma vidare är om polisen och psykiatrin har dialog kring dessa patienter. Inte på ledningsnivå utan mellan de som faktiskt träffar dessa människor det handlar om.
…och så hoppas jag ju att de kan avskriva myten om att psykiatrin kan förhindra självmord. Det skulle lösa mycket.
Jag kan se fördelarna med att utredningsföretagen är så uppenbart oseriösa att det inte längre går att blunda för.
Det Psykiatrispecialisterna ägnar sig åt skiljer sig inte avsevärt från andra privata utredare men det går inte längre att blunda för hur oserös hela den neuropsykiatriska teoribildningen har blivit.
SvD beskriver hur patienter betalar stora summor för att köpa sig en diagnos (och kan betala extra för att få insättning av tillhörande amfetaminliknande läkemedel).
Adhd-diagnosen sågas: ”Går inte att använda” https://www.svd.se/a/0VdwQ0/adhd-diagnosen-fran-psykiatrispecialisterna-gar-inte-att-anvanda?utm_source=androidapp&utm_medium=share
Jaha.
Det börjar bli allt mer uppenbart, även för media, att neuropsykiatri har blivit en affärsverksamhet, där diagnoser säljs, med tillhörande insättning av amfetaminliknande preparat:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/psykiatrispecialisternas-agare-svarar-pa-kritiken
Märklig rubriksättning av SVT.
Thelma, 21, självmedicinerade sin adhd – höll på att dö | SVT Nyheter
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/thelma-21-sjalvmedicinerade-sin-adhd-holl-pa-att-do
Det handlar om en ung kvinna som har ett illabefinnande sedan tidiga tonår och som tidigt använder alkohol och annan destruktivitet för att hantera sitt lidande.
Rubriken antyder att hon använder centralstimulantia för att behandla sin ADHD, men det är alkohol hon använder. Termen ”självmedicinering” är missvisande.
Hon har långvarig kontakt med BUP, och tycks få rikligt med hjälp. Hon får diagnoser, både ADHD och PTSD, och hon får läkemedel, både centralstimulantia och antidepressiva.
Problemet är inte att hon inte får hjälp. Problemet är att hon får hjälp som inte hjälper.
Tack och lov kommer Thelma till kommunens verksamhet istället där hon får hjälp att komma ifrån alkoholen.
På BUP fick hon vad BUP erbjuder, diagnoser och läkemedel.
Så vad är Godisaffär-teorin?
Jo. Om man går till godisaffären så tror expediten att man är ute efter godis. Om man är ute efter något annat så är man i fel butik.
Samma sak med psykiatributiken. Där säljer man diagnoser, terapier, läkemedel och kanske slutenvård och ECT. Är patienten i behov av något annat, så finns inte det i psykiatributiken.
Allt illabefinnande är inte psykisk sjukdom. Sorg, kris, bitterhet, ensamhet, vimsighet, aggressivitet, uttråkning, dåligt självförtroende, livskriser är exempel på tillstånd som ger både nedstämdhet och oro. Men går man till psykiatributiken så finns det ingen bot att köpa – man kommer att få något annat, som troligen gör mer skada än nytta.
Jag tycker själv att psykiatrin både borde skaffa ett större sortiment av insatser och samtidigt bli bättre på att förklara vad vi egentligen har i butiken.
Sen har jag svårt att förstå patienter som i åratal har gått till psykiatributiken för att köpa välbefinnande utan att få annat än besvikelse. Varför fortsätta gå till en godisbutik för att köpa verktyg och för tionde gången beklaga sig för att man kom hem med en polkagrisklubba?
Och jag kan också frustreras över ett samhälle som kräver att sortimentet i psykiatributiken minskas till att enbart erbjuda neuropsykiatriska diagnoser.
En ny bok om Narcisism. Störst bäst och skörast. Välbeskrivet och informativt i SvD:
Narcissisten är ständigt rädd för att misslyckas https://www.svd.se/a/PpG1b7/experter-pa-narcissism-under-egoistiska-ytan-lurar-sjalvhatet?utm_source=androidapp&utm_medium=share
Egentligen är det ingen större skillnad mellan hjärntvätt och psykoterapi. Båda handlar om att en person ska ändra sina tidigare tankar och beteenden och ersätta dem med andra tankar och beteenden.
Skillnaden är att en, korrekt utförd, psykoterapi har som mål att patienten ska ha nytta av insatsen i form av höjd funktion och ökad autonomi.
Hjärntvätt har som mål att den som utför hjärntvätten ska ha nytta av det.
Riksförbundet Hjärnkoll uppmanar till att stanna upp och prata psykisk ohälsa under 5 minuter, 5:e maj
Min uppfattning är att Hjärnkoll har en seriös inställning och en viktig uppgift.
Men vad ska jag prata om de återstående 7 timmarna och 55 minuterna under arbetsdagen?
https://hjarnkoll.se/hk_event/5-minuter-5-maj/
Idag har jag varit specialistläkare i psykiatri i 17 år.
En pojke kommer till BUP. Det fungerar inte för honom i skolan, trots att han är normalbegåvad. Han busar, sitter inte stilla och lyssnar inte på fröken. Han är född i december och har bekymmersamma hemförhållanden. Den ensamstående föräldern är snäll men helt oorganiserad. Han behöver stöd i skolan men skolan kräver att han får en ADHD-diagnos för att ge honom insatser.
Med den informationen vet jag att det inte går att ställa någon diagnos med klinisk säkerhet. Oavsett hur mycket han utreds kommer ingen att kunna skilja ut vilka problem som kommer från ADHD, omognad eller hemförhållanden.
Jag är läkare så jag kan ställa vilken diagnos jag vill. Jag skulle kunna ställa en ADHD-diagnos och problemet skulle vara löst – pojken får insatser som han behöver. (Det är inte vad socialstyrelsen rekommenderar, men det är fullt möjligt). Men det räcker inte. Kommunen vill ha hela texten som gör att det ser ut som en riktig utredning.
Då får jag välja; Ska pojken genomgå en utredning för syns skull, där jag vet att resultatet saknar säkerhet, eller ska pojken nekas utredning vilket innebär att han inte får hjälp? Och om han får utredning och diagnos, men sedan mognar han till (vilket vanligtvis händer) så sitter han med en livslång diagnos som krånglar till det betydligt om han vill bli polis, militär eller ta körkort.
Skolan har inte rätt att neka insatser även om barn saknar diagnos, men det förekommer inte sällan att skolan gör det ändå.
Ett liknande fall:
En kvinna har en kroppslig sjukdom som enligt beskrivningen i läroböcker ger ett autistiskt fungerande. Hon behöver en utredning som ger henne en autismdiagnos för att få tillgång till mer kommunala hjälpinsatser.
Hon har inte autism. Hon har en kroppslig sjukdom som ger de symtomen. Oavsett hur mycket hon utreds kan utredningen inte komma fram till något annat. Man kan naturligtvis fuska i utredningen och ställa en Autism-diagnos, trots att det inte stämmer, för att kvinnan ska få sina insatser.
Som läkare kan jag ställa en autismdiagnos på ett besök, men det godkänns inte. Kommunen vill ha hela texten som gör att det ser ut som en riktig utredning.
Mitt dilemma är att det finns ett regelverk som tolkas på ett sätt som tvingar fram diagnostik, som inte är möjlig att utföra.
Så jag får välja om jag ska vara professionell, eller om jag ska använda resurser, och ljuga för att ställa diagnoser, för att täcka upp för ett regelsystem som feltolkas- bara för att upprätthålla en illusion av professionalism?
Och hur blir det med jämlik vård om patienter i andra regioner, eller de som har resurser att köpa sig diagnoser, kan få diagnoser, medan kronobergarna tvingas nöja sig med en professionell bedömning?
dralbinsson 