Fribiljetten 43

Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:

TRAUMA

Dissociation

För att förstå PTSD måste vi först förstå vad dissociation är så jag förklarar kort:

Dissociation är slutresultatet av svår ångest och bör ses som hjärnans försvar för att stå ut med ångest. Dissociation förekommer alltid i samband med PTSD, men kan förekomma vid andra tillstånd eller som eget fenomen.

Ångest – är ett obehag. Ångest bör ses som rädsla utan känd orsak. Ångest är naturligt och har fördelen att det leder oss till att ställa frågan vad i livet som ger oss ångest och hur ska vi agera för att slippa känslan.

Panik – är steget över ångest. Ofta finns kroppsliga symtom i form av tryck över bröstet, svårigheter att andas, yrsel, ont i magen och så vidare I paniken finns också ofta en känsla av att vara döende eller att bli galen. Nästan alltid finns känslan av att behöva fly situationen och sätta sig i säkerhet

Derealisation/depersonalisation – är nästa steg i ångesttrappan. Det känns som att verkligheten håller på att förändras eller lösas upp. Patienten kan uppleva att väggar och tak buktar, att små föremål rör sig, att något rör sig i skuggorna, eller att den lämnar sin kropp och iakttar sig själv medan kroppen agerar.

Dissociation – är sista steget i ångesttrappan. Det är nu hjärnan stänger av för att det inte går att stå ut med ångestnivån. Det finns flera olika typer av reaktioner som alla kallas för dissociativa; Medvetslöshet, epilepsiliknande kramper, förlamning, total minnesförlust… Vissa drabbas av dramatiska hallucinationer (vilket ofta initialt tolkas som psykos) och ytterligare vissa kan drabbas av det som kallas personlighetsklyvning – det vill säga att hjärnan blir en annan personlighet. Dissociation är ofta väldigt dramatiskt och både patienten och den som iakttar tror att det måste röra sig om allvarlig psykisk sjuklighet. Tillståndet är inte viljestyrt. Det kan se ut som om patienten spelar teater (och tolkas ibland så) men patienten styr inte sina upplevelser i det skedet. Patienten förlorar dock inte sin självbevarelsedrift under dissociationen, och gör mycket sällan något allvarligt för att skada sig själv. Under krampanfall till exempel så faller patienten sällan på farliga platser (trappor, badkar…) Många som iakttagit dissociation kan beskriva hur patientens tillstånd plötsligt kan brytas av ett oväntat ljud eller annan plötslig händelse.

Dissociation ser dramatiskt ut och är mycket skrämmande för patienten, och som iakttagare är det viktigt att inte spä på detta genom att själv gå in i dramatiken. ”Hoppsan, du får visst en liten dissociation” är en fullt adekvat kommentar, som har fördelen att inte ytterligare öka dramatiken.