Fribiljetten 42
Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:
Exempel på vad patienter har gjort för att slippa beteendestörning
Jag fortsätter med lite resonemang kring erfarenheter och iakttagelser, som jag har gjort, där boten inte har funnits i sedvanlig psykiatri utan från annat perspektiv:
Att ta bort det dåliga eller fylla på med det bra. Många som håller på att sluta med ett stört beteende beskriver en tomhet som uppstår. Även om det är en osund vana så finns det också en trygghet. För att lyckas avbryta osunda beteenden kan det vara effektivt att fylla på med alternativa beteenden som inte är så skadliga.
Perspektivet: Rätt och fel? Bra och dåligt? Fungerande eller ofungerande! Att fastna i tankar om vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel, brukar vara en dålig strategi som bara upprätthåller beteendet. Det är alldeles för lätt att göra fel, vilket leder till dåligt samvete. Samvetet i detta fall är inte till någon nytta för det leder till sämre mående, med ökat behov av kortsiktig lindring. Att byta ut rätt-och-fel-tänkandet mot att tänka i funktion är mer framgångsrikt. Vad kommer mitt beteende att leda till? Hur kommer det att påverka mig imorgon? om en vecka? resten av livet? Vad händer om jag gör något annat?
Ett mål i livet. Många har lyckats bryta störda beteenden för att de fått något viktigt att bry sig om. En relation, en sysselsättning, en hobby, ett äventyr eller en ideologi…
Att börja om på nytt/att bryta med det gamla. Att fly från sina problem brukar anses dåligt, men ibland kan en nystart ge perspektiv. Att bryta med vänner, partners, släktingar som håller oss fast i negativa tankar kan ge oss chansen att skaffa nya vanor. Att flytta hemifrån, eller flytta till en ny stad (eller ett nytt land) innebär att gamla vanor måste ändras vilket kan leda till nya och sundare vanor.
Ett påtvingat mål i livet. Ibland händer det saker i livet som helt enkelt måste prioriteras. Att bilda familj, en närståendes, eller egen, allvarliga sjukdom, att åtalas för brott… kan vara orsaker till att förändra sina livsstrategier. Ibland kan vården konstruera dessa påtvingade mål – det vill säga ställa upp krav för fortsatt vårdkontakt.
Att bli tillräckligt arg. Första gången jag hörde om detta var innan jag började arbeta inom psykiatrin. En bekant hade drabbats av psykisk ohälsa och hamnade så småningom inom psykiatrin. Efter ett antal läkemedel och ett par terapeuter, som inte ledde någonstans, blev min bekant så förbannad (ja, det är rätt ord) på psykiatrin att den bestämde sig för att bli frisk på egen hand. Den bröt kontakten med vården och gjorde nödvändiga livsstilsförändringar. Jag har haft enstaka patienter som blivit så arga på mig att de bestämt sig för att bli friska på egen hand, ofta med gott resultat. Ilska kan vara en utmärkt drivkraft! Mitt självförtroende kanske får sig en törn, men det viktiga är ju att patienten får en ökad autonomi.
När stödet försvinner. En annan paradox är människors reaktion när stöttande insatser försvinner. Nästan alla hittar styrkan inom sig att ta tag i sina utmaningar och hitta lösningar. Det är inte fel att avsluta en patient, inom psykiatrin, som inte förbättras (eller till och med försämras) av psykiatri. Det kan vara det som behövs för att påbörja nödvändiga förändringar.
Slaviskt följa rutiner. Rutiner är förmodligen den mest ångestlindrande insatsen psykiatrin kan erbjuda. Rutiner, förutsägbarhet och kontinuitet. Vi kan skaffa oss fasta rutiner som påverkar hur vi agerar och ger möjlighet att bryta vårt invanda destruktiva mönster. Varför inte lära in ett beteende, med både långsiktiga och kortsiktiga vinster, istället för beteendestörningen.
Att leva trots beteendet. Faktum är att det går att leva med allvarliga beteendestörningar. De måste inte behandlas bort. De orsakar visserligen svårigheter och påverkar livet negativt, men det finns det mycket som gör. Allt besvärligt måste inte behandlas bort. Det finns till och med de som gör karriär tack vare sin störning. Om det känns för dystert att tänka att jag måste leva med mitt beteende, så kan jag alltid tänka att jag kan ta itu med problemet senare. Att skjuta upp lösningar kan fungera om inget annat har fungerat. Att ställa in sig på att leva med beteendet kan faktiskt också ge det lugnet i själen, som behövs för få kraft till förändring.
Slutligen: Alla punkter ovan kan diskuteras i det oändliga och det finns naturligtvis risker med att tänka utanför boxen. Samtidigt diskuterar jag vad som går att göra när det sedvanliga inte fungerar – och jag tycker inte att svaret är: att göra mer av det som inte fungerar.
Jag har träffat ganska många människor, som har lyckats vända ett osannolikt destruktivt beteende till ett fungerande liv. Att säga att det är möjligt är inte att ge falskt hopp utan ett kliniskt faktum.
