Fribiljetten 51

Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:

The Big five

Det vanligaste sättet att beskriva temperamentsdrag nu för tiden kallas för The big five. Det har slagit på bred front och kommer förmodligen att vara det som anses vara ”gyllene standard” de närmaste decennierna.

The Big five handlar om fem olika temperamentsdrag/dimensioner som följer:

Trångsynt och öppensinnad

Neurotisk och emotionellt stabil

Introvert och extrovert

Samvetsgrann och impulsstyrd

Stridbar och omhändertagande

En trevlig detalj med det Big five är just de olika temperamentdragens motsvarigheter. Varje skala har två namngivna motpoler. Att ha låga drag av Trångsynthet är detsamma som att ha höga drag av Öppenhet. Liksom inom alla andra områden, när det gäller människor, så befinner de flesta av oss någonstans i mitten, men enstaka individer sticker ut långt på sidorna.

Det finns en risk att värdera de olika temperamentsdragen på olika sätt. Det kan alltså anses vara finare att vara en omhändertagande karaktär än att vara en stridbar karaktär. Det kan anses vara trevligare att vara en extrovert person än en introvert person. Men temperamentsdragen ska inte tolkas på det sättet. Omhändertagande personer har definitivt sin roll i samhället och kan använda sina temperamentsdrag för att ta hand om människor. Stridbara personer behövs också då det ibland behövs någon som sätter gränser och vågar ta konflikter.

Det kan finnas ett värde att känna till sina egna temperamentsdrag då detta ger en ledtråd om vilka sysslor vi bör ägna oss åt i livet och kanske vilka risker vi bör undvika. En omhändertagande person blir ofta lätt omtyckt då den strävar efter att få andra människor att känna sig bekväma. Den omhändertagande personen far ofta illa av konflikter och undviker gärna dessa. Den föredrar samarbete framför konkurrens. Motsatsen till den omhändertagande är den stridbara. Den stridbare är inte en elak person utan en person som är tydlig med sina önskemål och även mån om att driva igenom dessa, även om det sker på bekostnad av en relation. Människor med omhändertagande temperament drag har ofta svårare att stå på sig i en löneförhandling vilket resulterar i att stridbara personer i genomsnitt har en högre lön.

Öppensinnade personer kan framstå som mycket trevliga då de ofta är nyfikna på nya idéer och på nya människor. Trångsynta människor är mer misstänksamma mot nya idéer och föredrar det som är välkänt sedan tidigare. Den öppensinnade tar alltid risken att den jagar efter en idé som varken är väl genomtänkt eller bra. Den trångsynta däremot tar risken att missa goda idéer och därmed sätt att lära sig nytt.

Neurotiska människor, det vill säga oroliga människor, tenderar att se risker vilket naturligtvis kan vara en överlevnadsfördel i ett samhälle där det finns mycket risker. Det neurotiska temperamentet är ett temperament som är förknippat med psykisk ohälsa och perioder av nedstämdhet och ångest. I en modern, trygg värld är det ofta en fördel att vara emotionellt stabil framför att vara neurotisk.

Den extroverta personen får energi av att umgås med andra människor och att kommunicera med dessa. De har lättare för att stå i centrum och uppfattas generellt som sociala individer. Den introverta personen får mer energi av att hålla sig för sig själv och möjligtvis umgås med familj eller nära vänner.

En samvetsgrann person är ofta en god medarbetare som är noga med detaljer, plikttrogen och lojal, men kan tendera att övergå till perfektionistiskt tänkande. Den impulsstyrda personen har ofta många idéer, god fantasi och startar gärna olika projekt, men kan ha svårt att slutföra sina uppgifter.

Det har funnits olika tankar om varifrån personer får sina temperamentsdrag. Enligt vissa teorier är tanken att barn föds som oskrivna blad och att temperamentsdragen är någonting vi får genom uppfostran från våra föräldrar. En överbeskyddande mor skulle i sådana fall ge neurotiska barn. En sträng uppfostran skulle resultera i kontrollerade och samvetsgranna, men kanske trångsynta barn.

Förmodligen finns det en viss sanning i detta men temperamentsdragen ska i huvudsak ses som neuropsykiatriska drag vilket innebär att de är medfödda och sitter i våra gener. Yttre påverkan kan forma men inte bestämma vilket temperament som kommer att vara framträdande.

Det finns egentligen ingen skillnad mellan det som numera kallas för neuropsykiatriska drag och det som är temperamentsdrag. Det går till exempel inte att skilja ut om en person har en ADHD-problematik eller om den har temperamentsdrag av att vara impulsstyrd, öppensinnad och extrovert. Det går heller inte att skilja ut om en person har drag av autismspektrumtillstånd eller om den är trångsynt, kontrollerad och introvert. Gränsdragningen mellan temperamentsdrag och neuropsykiatriska drag är ytterst suddig och det är tveksamt om det bör dras någon sådan gräns.

Om temperamentsdragen och de neuropsykiatriska psykiatriska dragen beskriver arten av en människas personlighet så beskriver karaktären graden av densamma

Karaktär kan beskrivas som en funktion av hur mogen en människa är och hur trygg den är i sig själv. Att råka ut för svårigheter i livet och ta sig igenom dessa kallas för karaktärsstärkande och det är precis vad det rör sig om. Ju tryggare jag blir i mig själv och min förmåga att lösa livets problem, desto starkare karaktär har jag och desto färre problem har jag av mina neuropsykiatriska drag eller mina temperamentsdrag.

En person som har brister i sin karaktär har problem med sina temperamentsdrag, och svårigheter att kontrollera dem i förhållande till livets svårigheter. Om temperamentsdragen tillåts härja fritt utan att karaktären kan bromsar upp så närmar vi oss det som kallas för en personlighetsstörning. En person med en personlighetsstörning upplever att den inte kan ta hand om sig själv och inte ta ansvar för sig själv. Det är inte alltid personen använder dessa termer för att beskriva sig själv.

Kardinalsymtomet vid personlighetsstörning är: Ett genomgående, livslångt, mönster av att inte ta ansvar, genom att orsaken till de egna problemen, och lösningen på de egna problemen, läggs utanför den egna personen.

Detta innebär att människor med personlighetsstörning har som genomgående strategier i livet att skylla sina problem på någon annan och kräva att omgivningen ska lösa problemen åt dem. Denna typ av beteende är ofta störande för omvärlden vilket gör att personlighetsstörda ses med ogillande.

Destruktiva strategier

För att förmå sin omgivning att lösa problemen har den personlighetsstörda ofta lagt sig till med ett antal destruktiva strategier som gör att omvärlden ska agera. Dessa strategier sträcker sig från att ljuga, skylla ifrån sig, hota, förföra, baktala, ständigt ursäkta den egna personen, vara undergiven, kontrollera sin omgivning, berätta sorgliga händelser från den egna livshistorien, gnälla, tjata, uppge ett dåligt mående, använda en suicidal kommunikation samt att skada sig själv på olika sätt. Jag tror det är sällan den personlighetsstörda har tagit till dessa strategier på ett aktivt sätt i syfte att manipulera sin omgivning, även om det förekommer. Jag tror det vanligaste är att den personlighetsstörda har haft svårt med sin egen karaktärsmognad och då hittat strategier som fungerar, men som på sikt blir väldigt destruktiva då omgivningen tröttnar på den personlighetsstörda.

Orsaken till personlighetsstörningen är alltså bristande karaktärsmognad. Karaktärsmognad får vi genom livet och med ökande ålder. En tonåring har hittills ännu inte fått denna mognad och det är inte fel att jämföra en personlighetsstörd vuxen med en tonåring. Personlighetsstörning innebär i mångt och mycket att vi beter oss som tonåringar, eller ett ännu mindre barn.

Det finns också ett tydligt samband mellan låg begåvning, det vill säga låg intelligenskvot, och personlighetsstörning. En person med låg intelligenskvot har svårare att lära sig saker i livet och har således svårare att uppnå karaktärsmognad. Den har svårare att lära sig sunda strategier för att hantera sin tillvaro och lättare att ta till sig destruktiva strategier. En person med låg begåvning ter sig i vuxen ålder ofta som en tonåring. I kontakten med psykiatrin blir det ofta diagnosen personlighetsstörning eller ADHD som ställs. Med detta sagt finns det även högbegåvade eller till och med överintelligenta människor som ändå har en grav personlighetsstörning.

Inom psykiatrin är det viktigt att ha en förståelse för temperament, karaktär och personlighetsproblematik. Dessa patienter har ofta både ett starkt psykiskt illabefinnande och beteendestörningar som kan vara mycket allvarliga. Det som ställer till det för psykiatrin är att, vid sedvanlig psykisk sjuklighet bör vi avlasta patienten ansvar. När vi avlastar den personlighetsstörda ansvar så bidrar vi istället bara till deras problematik. Behandling av den personlighetsstörda innebär istället att vi ska öka personens ansvarsförmåga och därmed bidra till deras karaktärsmognad. Den behandling som fungerar, och bör erbjudas, vid andra psykiatriska tillstånd är en typ av behandling som förvärrar problematiken för den personlighetsstörda.

Den personlighetsstörda kan vara en utmaning att ta hand om inom vården eftersom den så gärna lägger ansvaret gällande sitt eget tillfrisknande på vården. Många vårdarbetare har därför svårt för gruppen och det finns en risk att vårdarbetaren hamnar i cynism eller bitterhet eller till och med utmattning av att ha att göra med dessa patienter. Av denna orsak är det viktigt att komma ihåg att alla människor har ett eget ansvar, även psykiatriska patienter. Vårdarbetaren blir utmattad för att den tror att den har ett ansvar för den personlighetsstörda och blir besviken varje gång den misslyckas. Det i sig är en orsak att betona patientens egenansvar, för det är på det viset som vi vårdarbetare orkar jobba med gruppen utan att bli cyniska och bittra.