Om olycksfallsperspektivet och Nära vård

Det slog mig igår, var problemet sitter, med Nära vård.

Som jag har diskuterat, i några inlägg, så innebär Nära vård att mer arbete och mer ansvar läggs på patienten. När vi läser beskrivningen av Nära vård, så är det inte det som står tydligt, men det är ändå det som är resultatet av Nära vård. Mer ansvar och arbete behöver också läggas på närstående och digitala lösningar.

I andra ringhörnan ser vi IVO, och deras händelseanalyser med olycksfallsperspektiv. Detta olycksfallsperspektiv har varit standard i åtminstone 15 år, men i praktiken längre. Olycksfallsperspektivet ska ha fördelen att kunna se flera orsaker till att vården slutar illa. Olycksfallsperspektivet har nackdelen att det helt bortser från individens egenansvar.

Nära vård och Olycksfallsperspektivet har helt motsatt synsätt på patientens egenansvar, och dessa två synsätt kan inte existera samtidigt. För att kunna införa Nära vård behövs inte bara en attitydförändring vilka uppgifter som kan läggas som digitala lösningar utan dessutom, behöver händelseanalyserna förändras så att olycksfallsperspektivet inte längre är Golden standard.

Det kommer förmodligen inte att hända och det kommer att ta flera år innan SKR börjar inse att det finns ett motstånd mot Nära vård, och jag gissar att det tar ett decennium innan man ger upp Nära vård. Förmodligen kommer man att förklara klinikernas motstånd med ”svårt att rucka på gamla invanda mönster”, utan att ha förstått var felet sitter.

Dystert, för Nära vård är en sund och nödvändig utveckling