Fribiljetten 26
Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:
Branden på rättspsykiatrin 1/8 2003
Jag hade hunnit vara ST-läkare i några månader och befann mig på semester när det brann på Rättspsykiatrin i Växjö. Jag var inte inblandad i vare sig vårdarbetet eller efterföljande analyser utan beskriver bara här hur diskussionerna gick på kliniken i efterförloppet.
Rättspsykiatrin i Växjö hade vid den tiden utvecklat en vård för svårt självdestruktiva patienter och hade en avdelning med enbart kvinnor. På samma avdelning vårdades även dömda kvinnor med liknande problematik, men där deras destruktivitet i vissa fall riktades utåt, till exempel genom mordbrand.
Vården räknades som högspecialiserad. Vårdtiderna var långa men regionkliniken kunde hantera patienter som inte gick att hantera på vanliga psykiatriska avdelningar. De kvinnor som remitterades till rättspsykiatrin med självdestruktivitet hade alltså inte begått några brott. De hade allvarliga och svårbehandlade självdestruktiva beteenden och vårdades under tvångsvård inom den vanliga psykiatrin i hopp om att försöka hålla dem vid liv, men när detta inte längre var möjligt så skrevs remiss till den dåvarande högspecialiserade vården. Resultaten inom rättspsykiatrin var hyfsade och flera patienter kunde komma ifrån sina destruktiva liv.
Det är lätt att kritisera denna tids vårdfilosofi, som handlade om inlåsning av självdestruktiva patienter. Som jag ser det så var rättspsykiatrin den logiska slutpunkten för en vård som byggde på kontrollmyndigheternas händelseanalyser, som alltid menade att destruktiva människor borde fått mer vård och mer övervakning. Om de instanser som ska garantera säker vård tror att slutenvård och tvångsvård har en livräddande effekt, och denna inställning används vid behandling av självdestruktiva patienter som har svårt att ansvara för sina egna val, så blir den logiska slutsatsen en avdelning som låser in och övervakar.
Något år tidigare hade det hänt en annan tragisk händelse som började på rättspsykiatrin fast på en annan avdelning. En manlig patient hade rymt genom att slå sönder ett fönster och tagit sig till en närliggande stad där han hade anfallit ett barn på en lekplats. Överfallet hade mycket väl kunnat sluta ännu olyckligare, men barnet klarade sig med behandlingsbara, kroppsliga skador.
Efter denna rymning hade rättspsykiatrin bestämt sig för att byta ut samtliga fönster i sina lokaler till krossäkra glas. Det beslutet skulle visa sig få ödesdigra följder under branden 2003.
Det hade varit svårigheter att planera för semestervikarier den sommaren. Just under brandnatten så ska samtliga skötare på avdelningen varit vikarier och ersättare. Detta hade godkänts eftersom det var erfarna vikarier som inte hade anställts just för den sommaren utan hade jobbat på avdelningen tidigare.
Under natten tände en av patienterna eld på sin madrass. Branden i sig blev inte så omfattande men rökutvecklingen spred sig över avdelningen inom ett par minuter. Patienten som hade tänt eld gjorde sitt bästa för att förhindra personalens försök att släcka eller begränsa branden. När övriga patienter skulle evakueras ut på gatan meddelade den som startat branden att hon tänkte springa till bostadshusen i närheten och tända eld där, vilket fick personalen att välja en annan utrymningsväg som inte skulle leda ut på gatan utan till en innergård.
De flesta patienter evakuerades till innergården men ett par blev kvar på sina rum på den rökfyllda avdelningen. Det gjordes försök att evakuera dessa genom att slå sönder fönsterrutorna utifrån, men det visade sig att glasen inte gick att slå sönder.
Två av de inlagda patienterna dog under branden.
Branden blev naturligtvis mycket uppmärksammad och det gjordes ett vinklat reportage i av tv-programmet Uppdrag granskning som pekade ut psykiatrins ledning som ansvarig för branden. Som jag förstår det så var ledningens ansvar att ha godkänt en semesterplanering utan fastanställd personal vissa pass. De som arbetade den natten hade visserligen erfarenhet av arbetet men var inte fast anställda. I efterförloppet ledde detta vidare till brottsanklagelser mot sjukhusledningen vilket gjorde att både rättspsykiatrin och vuxenpsykiatrin förlorade en väl fungerande chef. I slutändan frikändes cheferna från brottsmisstanke i hovrätten efter några år.
Det har även kommenterats i efterhand att brandskyddet var för svagt och att man tidigare borde ha installerat sprinklersystem på kliniken. Det hade ju varit klokt med facit i hand, men lokalen var godkänd enligt den tidens brandföreskrifter.
