Hoppa till innehåll

Fribiljetten 54

november 18, 2026

Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:

PERSONLIGHETSSTÖRNING I DIAGNOSMANUALERNA

Jag har diskuterat temperamentsdrag och karaktärsmognad i tidigare kapitel och förklarat en teori om vad som är personlighetsstörning. I diagnosmanualerna (DSM 5 och ICD 10) finns en mer klinisk uppräkning av olika identifierade personlighetsstörningar. Det som noteras är alltså gemensamma mönster av temperamentsdrag och destruktiva strategier som ofta följs åt.

Personlighetsstörningar delas ofta upp i kluster A, B och C. A är enstöringarna. B är de impulsiva. C är de ångestdrivna.

ICD 11 ändrar beskrivningen av Personlighetsstörningar och döper om dem till Personlighetssyndrom. Den huvudsakliga orsaken till namnbytet är att diagnosen ska vara mindre stigmatiserande. ICD 11 vill även införa symtomgradering, och även om jag kan förstå tanken med det så gör det livet onödigt krångligt för diagnossättaren och patienten. Det innebär att utredaren ska betygsätta hur stor funktionsnedsättning de olika temperamentsdragen ger patienten. Neuropsykologer ger idag symtomgradering vid Autism och ADHD och misslyckas regelmässigt med den uppgiften. Att lära sig om personlighetsstörningar är svårt nog. Att försöka nivåbestämma störningen (eller syndromet) är inte görbart och kommer att sluta i ett cirkelresonemang. (Q: Varför klarar inte patienten sitt liv? A: För att den har ett svårt personlighetssyndrom! Q: Hur vet vi att patienten har ett svårt personlighetssyndrom? A: För att den inte klarar livet!)

Kluster A – Ensamvargarna bland personlighetsstörningar

Paranoid Personlighetsstörning

Jag tror att det sker en stor underdiagnostik för denna störning. Patienten själv berättar nämligen inte en objektiv anamnes, utan beskriver hur den har blivit utsatt av en grym och okänslig omvärld, eftersom det är så den upplever livet. Vanligtvis blir diagnosen istället anpassningsstörning eller depression. För den som lever i en relation med den som har paranoid personlighetsstörning blir livet konfliktfyllt med anklagelser, gräl och att tvingas be om ursäkt.

Den paranoide skyller misslyckanden på omvärlden och anklagar ofta människor omkring sig för att kränka dennes rättigheter. Effekten blir att omvärlden initialt kan ömma för en människa som råkat så illa ut (för det är så personen beskriver sitt liv) och senare i relationen se sig tvingade att be om ursäkt för att patienten fortsätter ange hur illa bemött den känner sig. Sjukdomsvinsten är stark då patienten inte behöver förändra sig själv, utan överlåter till omvärlden att ta hand om den, be om ursäkt och ödmjuka sig.

Schizoid Personlighetsstörning

Det är tveksamt att kalla Schizoid personlighetsstörning för en personlighetsstörning i modern tid. Det finns i princip inga människor som uppfyller kriterier för denna störning där inte Autismspektrumtillstånd är en lika passande diagnos. Schizoid personlighetsstörning bör alltså ses som en neuropsykiatrisk åkomma. Det finns inte några direkta kriterier beskrivna som anger hur den schizoide lägger över sitt ansvar på ett aktivt sätt.

Den schizoide lever helst sitt liv ensam och har väldigt få (om några) nära vänner eller relationer och önskar heller inte ha några sådana relationer.

Schizotyp Personlighetsstörning

Det är även tveksamt om Schizotyp störning ska ses som en personlighetsstörning. DSM 5 gör det. ICD 10 gör det inte. Där kodas diagnosen som ett prepsykotiskt eller gränspsykotiskt tillstånd och det betonas individernas närhet till att drabbas av psykotiska symtom.

Liksom de Schizoida personerna ägnar sig de Schizotypa åt frånskildhet från andra och en tendens till socialt tillbakadragande, vilket leder till att den begränsade omgivningen och ett omhändertagande samhälle söker upp och försöker hjälpa individen.

Den schizotypa kan upplevas som flummig, hippie-liknande, udda med en tro på klärvoajans, naturens själ, kristallhealing, andevärlden, telepati eller andra mystiska föreställningar

Kluster B – De impulsiva och temperamentsfyllda personligheterna

Antisocial Personlighetsstörning

Den antisociale lägger allt ansvar utanför den egna personen, och det är ofta tveksamt om den över huvud taget förstår begreppet ansvar. Den antisociale ljuger, charmar, hotar och manipulerar sin omgivning, för att få sin vilja igenom eller ibland bara för att roa sig.

Emotionellt instabil Personlighetsstörning

Den Emotionellt instabile åker en känslomässig bergodalbana och får därigenom stora svårigheter att hantera sitt liv och sin vardag. Det är svårt att planera sitt liv för den som inte vet vilket mående den kommer att ha nästa dag, eller nästa timme. Det är svårt att hantera sina relationer när de egna känslorna pendlar mellan kärlek och hat. Det kan vara svårt att lära sig att ta ansvar för sitt liv i dessa lägen.

Det kanske mest effektiva sättet att undvika egenansvar i en modern vård (där IVO sköter tillsynen) är att skada sig själv och signalera livsleda. Det får omedelbart positiva konsekvenser med uppmärksamhet och olika hjälpinsatser från närstående och vårdapparat.

Histrionisk Personlighetsstörning

Det är sällan nu för tiden som denna diagnos ställs. Istället används diagnosen Emotionellt instabil personlighetsstörning, och det finns helt klart likheter mellan diagnoserna, men det finns de kriterier som särskiljer den histrioniska personen. Detta rör framför allt drivet att skapa drama kring den egna personen, men även tendensen att tolka in romantik och sexualitet i alldagliga relationer. Histrioniska personer är ofta populära inom vissa typer av realityserier, framför allt sådana som har drama och sex som tema.

Detta kan vara användbara sätt att komma ifrån ansvar, att charma eller förföra sig ur situationer, eller att skapa dramatik för att byta ämne.

Narcissistisk Personlighetsstörning

På många sätt passar narcissisten in i kluster A. Emotionellt är den en ensamvarg, som ser sig som en alfa-människa. Bättre än andra och menar sig ha förtjänat beundran och särbehandling från sin omgivning. Det finns också likheter med autismspektrumtillstånd, där narcissistens särintresse är den egna personen.

Det finns en stark framgångsfaktor hos personerna. En person som ser sig som, och framställer sig som, självsäker, kunnig och ofelbar har uppenbara karriärfördelar och även lättare att hitta en partner. De flesta människor tänker att: om någon är så självsäker så måste den ju vara väldigt duktig. En begåvad narcissist tar sig ofta till en ledarställning och behöver sällan vård så länge den är i arbetsför ålder.

När narcissisten råkar ut för kraftiga bakslag kommer symtomen fram och reaktionen blir antingen en stark ynklighet där självcentreringen blir till djup självömkan, eller så blir narcissisten hatisk och hämndlysten – och ofta väldigt obehaglig att ha att göra med.

Narcissistens strategi att slippa egenansvar handlar om att trycka ner och utnyttja sin omgivning, och att hämndlystet och empatilöst hacka ner på den som står i vägen för de egna önskemålen. De så kallade härskartaktikerna är en god sammanfattning för narcissistens strategier.

Den narcissist som reagerar med hjälplöshet påminner initialt om en osjälvständig personlighet som kräver tröst och omhändertagande för att stå ut med sin situation.

Kluster C – De ångestdrivna personligheterna

Osjälvständig Personlighetsstörning

Hos den osjälvständige finns det inget särskilt uttalat beteende som leder till vinsten att någon annan tar ansvar. Hela diagnosen beskriver däremot just detta. Den osjälvständige klarar inte ensamhet och klarar inte vardagliga beslut och det är just detta som är kriterierna. Alla relationer, inklusive terapeutiska relationer, blir för den osjälvständige en människa att vända sig till och överlåta beslut till. Psykoterapi är kontraindicerat och hjälpen är istället att hitta en beslutsför och beskyddande partner, snälla vänner och en trygg chef. I brist på detta brukar boendestöd få axla den trygga rollen.

Den osjälvständige söker vård när den är ensamstående, men brukar ”tillfriskna” när den hittar en ny partner.

Ängslig/Fobisk Personlighetsstörning

Liksom Schizoid personlighetsstörning är jag tveksam till om den Fobiska personligheten bör ses som en personlighetsstörning eller om det snarast rör sig om en medfödd oro (att likställa med ett neuropsykiatriskt tillstånd). Temperamentet Neurotisism har en stark genetisk bas och är förknippat med ökad risk för psykiatrisk sjuklighet. Generaliserat ångestsyndrom (GAD) är inte möjligt att skilja från Fobisk personlighet och gränsdragningen får vara om patienten har haft sin ångestläggning hela livet eller om det går att ange en debut efter tonåren. Läkemedel och psykoterapier kan ha en lindrande effekt. Om effekten är botande bör vi överväga annan diagnos än personlighetsstörning.

Den ängsliga personlighetsstörningen går ofta, men inte alltid, hand i hand med den osjälvständiga, och letar då efter en stödperson (partner, chef, kompis…) som kan fatta beslut och ta ansvar.

Att nedvärdera sig själv i tal (”jag är så dum och ful och misslyckad…”) är ofta effektivt för att slippa omvärldens kritik eller krav.

Tvångsmässig Personlighetsstörning

Liksom de schizoida och de schizotypa personligheterna så undviker de tvångsmässiga helst sociala kontakter. De fastnar i att skapa teoretisk ordning som de sedan inte hinner utföra i praktiken. Listor, regler och kontroller tar upp så mycket tid att det till slut blir på bekostnad av att verkställa listorna och reglerna. Inte sällan slutar de tvångsmässiga personerna som ensamvargar då de inte är nöjda med omvärldens sätt att utföra arbetsuppgifter.

Den tvångsmässige kommer på arbetsstrukturer som andra ska utföra, och skyller felen på den som inte följt de listor och regler som finns.

För att sammanfatta så använder antisociala, narcissistiska och paranoida störningar hot om repressalier som huvudsaklig strategi. Osjälvständiga, fobiska och emotionellt instabila signalerar hjälplöshet, histrioniska utlovar belöningar och slutligen schizoida, schizotypa och tvångsmässiga undviker sociala kontakter för att inte ta ansvar. Återigen är det sällan medvetna val för att undvika ansvar och det bör vanligtvis inte betraktas som manipulation, men undvikandet av ansvar gör att det blir svårt att växa som människa, uppnå karaktärsmognad och autonomi.

Kommentera

Lämna ett svar