Hoppa till innehåll

Fribiljetten 57

november 21, 2026

Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:

Behandling av störning

Baspsykiatri är egentligen väldigt enkelt. Det är samma behandling nu som genom hela världshistorien. Behandlingen passar alla psykiatriska diagnoser och det passar dessutom alla människor även om de inte har diagnoser.

När det gäller människor med störningar, neuropsykiatriska störningar och personlighetsstörningar är det dessutom den huvudsakliga behandlingen:

Undvik alkohol och droger! Alltid högst prioriterat. Den viktigaste insatsen vid återkommande dåligt mående är att sluta med substansmissbruk, och ofta helt sluta med substansbruk. Andra insatser kommer inte att fungera vid fortsatt bruk.

Undvik självdestruktivitet! Detta gäller naturligtvis de tunga destruktiva beteendena, självskador, ätstörningar, sexmissbruk, spelmissbruk… men även kroniska missnöjesyttringar, upprepad självkritik, grälsjuka, långsinthet, bitterhet, lättkränkthet. ”Lättare sagt än gjort” brukar de flesta kommentera. Ja, men det är fortfarande nödvändigt.

Undvik skärmar! Det är frestande att scrolla på mobilen för att fördriva tid eller lugna nerverna. Det kan kännas som att vi håller oss uppdaterade när vi följer avlägsna bekantskaper, kändisar eller trender via sociala medier. Det är dock en oändlig tidstjuv som gör oss inaktiva, oengagerade och distanserade från verkligheten.

Meningsfull sysselsättning. Att få arbeta, eller ha en fritidssyssla, som är meningsfull för oss själva eller bidrar till samhället. är centralt för välbefinnandet på lång sikt. Att uppfostra sina barn borde ligga högt på denna lista, men samtidigt noterar jag en oroande trend att detta inte värdesätts som det borde längre (samma sak gäller tyvärr även ”bidra till samhället” som inte heller har samma status som tidigare). Är det ett arbete/ en syssla som kräver att vi passar tider, får ett sammanhang och beröm för utfört arbete så är det ovärderliga bonusar.

Rutiner. Den som varit i kontakt med psykiatrin är säkerligen trött på tjatet om rutiner, men vi fortsätter tjata. Rutiner är ett av de starkaste och mest effektiva medlen mot psykiskt illabefinnande. De sparar tid, mental kraft och det håller oss igång när livet är motigt. Rutiner för mat, sovtider, träning, räkningar, tvätt, städning. Dagsschema, veckoschema…

Strategier. Det handlar om vägarna förbi och igenom de svårigheter som livet bjuder på. Det kan vara andningsövningar, mindfulness, mantran, SOAL (Stop, Observe, Accept, Let go), lika väl som praktiska lösningar, husmorstips, ”life hacks”, autogiro, krislista och så vidare. Vanligtvis är det inte avancerade övningar utan enkla, lättbegripliga strategier.

Självkännedom. För den som har svårt att hitta sin roll i världen är det viktigt att förstå sina egna styrkor och brister. Det behövs ingen utredning och ingen klatschig diagnos – bara papper och penna. När vi vet våra styrkor bör vi ägna vår tid åt det vi kan – inte träna på det vi är dåliga på. För den som förlorat så mycket funktion att specialistpsykiatrisk vård är aktuellt räcker energin inte till för att misslyckas. Vi gör det vi är bra på och förstärker vårt självförtroende. Det är självförtroendet som ger oss energin att utsätta oss för nya utmaningar.

Miljöanpassning och hjälpmedel. Precis som för den kroppsligt funktionsnedsatte är det viktigt att se över sin kringmiljö för att ge sig själv bästa förutsättningar. Vi ska styra livet mot boende, arbete och relationer som ger mer energi än de tar. Använd hjälpmedel, såsom kalender för att underlätta rutinerna, eller whiteboardtavlor för ytterligare pedagogisk tydlighet. Tyngdtäcke kan fungera för sömn och mot ångest.

Stöd. Alla behöver stöd emellanåt, och många har svårt att be om det – ibland för att vi inte vet vad vi ska be om. Det privata nätverket är det viktigaste: partnern, familjen, arbetskamrater, chefer, vänner, kanske tom grannar. Om inte det finns går det att bygga upp ett professionellt nätverk: boendestödjare, gode män, personliga ombud, fast vårdkontakt. Det är viktigt är att försöka formulera vad vi vill ha hjälp med i perioder då våra egna krafter tryter. Det är en sämre idé att förlita sig på att omvärlden intuitivt ska förstå vad vi behöver hjälp med.

Acceptans. Detta hänger ihop med självkännedom. Mina starka och svaga sidor är inte som alla andras. Det är inget att känna skam för. Det är något att acceptera. Acceptans betyder inte uppgivenhet, men är en uppmaning att välja våra strider.

Självomhändertagande. Fysisk träning, näringsrik kost, goda sömnvanor, och att unna sig något extra ibland. Som jag ser det är fysisk träning det viktigaste. Oftast ger det positiva effekter på både sömn och matvanor. Ingen, som själv kan ta sig till psykiatrin, ”mår för dåligt” för fysisk träning, och hälsoeffekterna är närmast mirakulösa.

-”Är detta verkligen högspecialiserad psykiatri”? undrar någon.” Det låter som något min mormor skulle säga”.

Det stämmer. Det här är inget annat än de råd som förts vidare i generationer, och som har förts vidare för att de fungerar. Det var först när vi slutade lyssna på dessa råd som vi fick ”psykisk ohälsa”. Det borde inte vara specialistpsykiatri, men blir det.

Kommentera

Lämna ett svar