Fribiljetten 15

Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:

Avsaknad av ord för att beskriva våldsverkare

Ibland blir det uppenbart att vi lever i en tidsålder där det är viktigare att inte trampa någon på tårna än att vara tydlig eller sanningsenlig.

Vi kan läsa om människor som begår hemska brott och skadar andra. Orsaken till dådet beskrivs ofta som att förövaren ”mådde dåligt”, var ”deprimerad” eller hade ”tvångstankar”. Den typen av termer hjälper oss inte på något sätt att förstå varför en förövare begår ett brott. Vanligast vid olika typer av våldsbrott är att förövaren var drogpåverkad, svårt psykotisk, gravt störd eller antisocial. Ibland bör förövaren beskrivas med alla fyra termerna.

När en människa har agerat på ett destruktivt sätt mot andra, eller mot sig själv, så beskrivs detta ofta med att: ”personen fick ingen hjälp”, ”den hamnade mellan stolarna”, ”samhället svek”. I de allra flesta av dessa fall så är beskrivningen mer korrekt med termerna: personen valde att inte söka hjälp, den följde inte ordinationer, den avbröt de insatser som var planerade. I ett rum fyllt av stolar lyckades patienten pressa ner sig själv i ett utrymme mellan stolarna!

Det är inte en alltid en lyckad strategi att försöka bortförklara allt som samhällets ansvar. Då har vi missat att det finns människor som måste hanteras, snarare än hjälpas. Där samhället behöver skyddas mot individen, och där rehabilitering tillbaka till samhället är en fantasi snarare än ett mål. De av oss som emellanåt hanterar dessa individer kan inte beskriva dem i termer av att de begick brott ”för att de mådde dåligt” och att de ”inte fick hjälp i tid”.

Vi får inte glömma stämningen i samhället som orsak till våldsbrott. I en tid av politisk polarisering piskas stämningarna upp och den mest lättpåverkade och våldsbenägna får lättare att gå över gränser och utsätta andra för skada. Den som ägnar sig åt politisk agitation bör inte skylla på samhällets strukturer i första hand, utan ta en stund och reflektera över sin egen kommunikation.

I slutändan handlar detta om huruvida vi ska lägga ansvaret på samhället, eller om vi ska lägga ansvaret på den enskilda individen. I verkligheten är det ett gemensamt ansvar, inte minst för att individen tillhör samhället. En fördel med att lägga ansvaret på samhället är att det är någonting som vi gemensamt kan hjälpas åt att försöka åtgärda. Den stora nackdelen är att vi tar bort det egna ansvaret från individen: att söka hjälp, att ta emot hjälp, och att bete sig.